Den femte juni läggs Galerie Forsblom ned efter en tre år lång sejour i Stockholm. Jag kommer särskilt sakna visningarna av yngre målare som fått möjlighet att pröva vingarna i projektrummet. Nu visas verk av Johannes Hägglund, Jenny Carlsson och Anna Engver i de större rummens avslutande samlingsutställning. I gallerirummen mot gatan, som avdelade skulle kunna vara ett utmärkt galleri i egen rätt, visas Jesper Nyréns utställning Elements.

Hjärnforskningen lär få svårt att hinna ikapp den kunskap som målarna intuitivt och prövande utvecklar. Den sammansatta processen där sinnena samverkar för att tolka visuell information är lättare att visa än förklara. Något är man den på spåren genom ökade kunskaper om var i hjärnan den komplexa informationsmängden fördelas och bearbetas för att sedan sammanfogas till en tolkning.
     Jesper Nyrén bygger sina målningar genom att momentant komplicera och förenkla sina valda delmängder av landskap med tiden på dygnet, väderleken och årstiden. Målningarna kan med fördel ses ställda vid sidan av varandra vilket hängningen uppmuntrar till. Blixtsnabbt uppstår och registreras skiftningar som vore de hämtade från en och samma vy, men där den växlande molnighetens snabba spel släcker och lyser upp sekundsnabbt om vartannat. Hela situationen är i sin sammansatthet så uppenbar för en människas känsliga instrument och samtidigt så gäckande. Jesper Nyréns ytterligt sofistikerade byggnationer av förnimmelser skapar rumsliga ”fingeravtryck” som låter sig uppfattas som poetiska utsagor.

Det lyriskt verkande måleriet bygger på uppenbarade omedelbarheter som förklingar och förstärks av den form eller ”läsart” den statiska kompositionen inbjuder till. Processerna är så komplicerade att alla tankar genom tiderna på att det är ”Guds hand” som styr med målaren som medium framstår som rimliga. En vanlig utgångspunkt i non-figurativt måleri är att arbeta efter enklare ”instruktioner” som bara genom att upprepas och något förskjutas växer i komplexitet.
     Jesper Nyrén bygger sina tittskåpsmoduler med gradienter som låter blicken färdas horisontsökande. Men de ingående ”elementen” kan också fungera som plank spikade för de mentala fönstren genom en tydligt markerad materialitet: ströpplade stenytor eller intryck av packad massafiber bromsar den mentala framfarten tvärt. Mixen av djupverkan och platthet hindrar bilden att ses som en enhet men öppnar den för ett samtidighetsberättande, en lyrisk dikt som läses utan början och slut.
     Det är intressant att följa Jesper Nyréns grävande i alla hägrande möjligheter som när de uppenbaras låter ana en än vidare rikedom att söka efter.  

© Anna Engver (Klicka på bilden för hög upplösning)

I de större utställningsrummen visas ett urval av galleriets etablerade konstnärer tillsammans med några av målarna som tidigare presenterats i projektrummet.
     Johannes Hägglund visar längs hela långväggen tre murgrönsmörka målningar. I bladverken kan man ana smajlisarna som Hägglund återkommande använder som någon form av brott mot en natur. Energin är smittande och Hägglund ruvar på en häftighet och ett temperament som jag hoppas finner nya rum att få utlopp i. Jenny Carlssons natur går ned mot tuvans nivå och småkrypslivens omvälvande rumslighet. Anna Engvers intressanta frottageteknik låter en emblematik växa ut och även fånga anletsdragen hos några skymtande ljusänglar.
      Alla tre vill jag se mer av och hoppas att de får nytt fäste. De övriga utställarna hyser jag inte så stor oro över för framtiden, utan gläds åt exempelvis Jarl Ingvarssons intensitet och målarhumor i de mindre formaten som minner om hans tidiga måleri, utan att vara tillbakablickande.

Stockholm 2020-05-13 © Susanna Slöör