Varje växt är summan av delarna. Varje frö lever medan det väntar. Varje början är ett löfte om slutet på väntan. I växtvärlden är det svårt att skilja dem åt.
     På ett liknande sätt fungerar Christine Ödlunds konst som bygger på korsbefruktningar. Ljud och bild, natur och kultur, fysik och metafysik ingår ofta allians i hennes komplexa installationer. I hennes formspråk rämnar traditionella föreställningar om högt och lågt. Ett sinnesintryck fångas upp och tolkas genom andra sinnen. 
    Ödlund har målat bilder av ljus, spelat musik för nässlor och orkidéer, och avlyssnat ormbunkarnas röster. Hon har sin bakgrund i musikvärlden och har bland andra inspirerats av teosoferna Helena Blavatsky och Annie Besant, vars esoteriska läror och dragningen till det ockulta påverkade de abstrakta pionjärerna som Wassily Kandinsky, Piet Mondrian och Hilma af Klint. Ödlund är deras arvtagare som har hittat sin egen röst.

© Christine Ödlund

Den fina utställningen på CFHILL har bokstavligt talat sina rötter i en kolonilott. Christine Ödlund fick den av en slump. Denna lilla jordplätt, en trädgård i miniformat, blev en odlingsplats. Inte bara för växter utan även för idéer. Kolonilotten har förvandlats till ett grönt laboratorium. Tankar fick slå rot. Intryck fick blomstra. Fröer såddes och växter blev konst.
     Utställningen består av målningar, skulpturer och videoverk som alla påminner om att naturen är ett kretslopp. Här finns kopplingar till Carl von Linné, Henry David Thoreau, John Cage, Nikola Tesla och Agnes Arber. Vetenskapliga rön utgör ett raster. Blicken följer dock efter tankarna som gärna vill rusa iväg och hitta kopplingar och länkar. Den dröjer sig kvar vid verken, fjättrad av deras rent visuella kraft. Det är både fascinerande och vackert.

Med en mjuk, jordnära färgpalett, där svärtan och metalliska toner utgör accenter, skapar Ödlund skira, vackra kompositioner på papper, där det figurativa och abstrakta möts. Formerna växlar. Stundom påminner de om gamla botaniska planscher. Stundom verkar det istället handla om gåtfulla landskap, alkemiska formler eller bara slumpartade färgmönster. De flesta pigmenten i de skira akvarellerna kommer från växterna från kolonilotten. Ur två kilo malört kan 14 gram honungsgult färgpigment utvinnas. Processen påminner om några alkemiska experiment.
     Tre videoverk registrerar den pågående aktiviteten i en kompost. Det är förbluffande hur mycket liv det finns i förruttnelsen. Vanitasmotivet får en ny skepnad här. Det blir en hyllning till återfödelsen. Varje slut inbegriper en början. Cirkeln sluts. Livets mysterium fortsätter.

Stockholm 2020-02-25 © Joanna Persman