Toyin Ojih Odutolas utställning Tell me a story, I don’t care if it’s true på Jack Shainman Gallery i New York kom till i isolering då staden stängdes ner och folk beordrades att hålla sig hemma. Det är en stor samling fiktiva porträtt och textverk. Presentationen är strikt och konsekvent. Oftast en bild och en text sammanförda i en ram, särskilda genom asymmetrisk placering i passepartout. Men texter och porträtt presenteras också som enskilda. Texterna har kommit till genom spontan skrift, inte olik den automatiska.
Mellan vissa bilder och texter kan man göra en nära koppling. I ett kontemplativt porträtt verkar berättelsen vara personens inre monolog. En dialog mellan unga på väg till en fest hör till ett dubbelporträtt. Andra har en vagare koppling eller ingen alls.
 |
Always Been (Bilden är beskuren) © Toyin Ojih Odutola.
Courtesy of the artist and Jack Shainman Gallery, New York (Klicka på bilden för hög upplösning)
|
Spontaniteten är ovanlig för Ojih Odutola, men berättandet är alltid centralt. Född 1985 i Ife, Nigeria, uppvuxen i Alabama, och verksam i New York, fick hon ett stort genombrott med separatutställningen To Wander Determined på Whitneymuseet i New York, 2017. Då handlade berättelsen om två fiktiva nigerianska aristokratfamiljer sammanförda genom äktenskapet mellan två män.
Ojih Odutola bygger ofta upp en parallell verklighet där vanliga globala relationer och förtryck inte har ägt rum. Till en planerad utställning i London, som fick skjutas på framtiden på grund av covid 19-pandemin, skrev hon en berättelse om en forntida högcivilisation i Nigeria. Populärkulturellt går tankarna till filmen Black Panther, och det är inte förvånande att Ojih Odutola talar om serier och animation som starka influenser.
I hennes porträtt är hudtonerna mycket rika och mejslas fram i många lager med stor precision. Kulspetspennan är grunden, för sin tillgänglighet och spontanitet. Till det läggs färgpenna, grafit och tusch. Porträtten i Tell me a story, I don’t care if it’s true kommer nära inpå, med miljö och sammanhang knappt antydda. Berättelsens många luckor överlämnas till betraktaren att fylla i, och man sugs in i de fiktiva världsfragmenten på ett meditativt vis.
I nutidens samhällsklimat har konsten varit mer öppet ställningstagande och politisk, och minoriteters erfarenheter mer tillgängligt som ämne än på länge. Samtidigt befinner man sig ännu i ett slags rävsax av relativt begränsad frihet för konstnärer som tillhör dessa minoriteter. Man blir snabbt representant för en grupp, och ofta tvingas man förklara och paketera sin värld på ett sätt som blir tydligt och till sist ofarligt för majoritetssamhället.
Toyin Ojih Odutola hanterar denna position mycket medvetet och skickligt. Hon varken följer eller reagerar mot den, utan låter frågor vara obesvarade och personer komplexa, hemlighetsfulla och inte minst vackra.
New York 2020-09-29 © Mattias Lundblad |
|
The Trap Vowel © Toyin Ojih Odutola. Courtesy of the artist and Jack Shainman Gallery, New York
Nanban © Toyin Ojih Odutola. Courtesy of the artist and Jack Shainman Gallery, New York
As He Watched Him Walk Away © Toyin Ojih Odutola. Courtesy of the artist and Jack Shainman Gallery, New York
|
