Brooklynuppvuxne amerikanen Michael Rakowits berättar om sitt första möte som tioåring med Nimrud och palatsets praktsal på British Museum i London. ”Coolt att jag härstammar ur en tecknad serie”, var reaktionen på de äldre irakisk-judiska släktingarnas beskrivning av orten som tidigare var deras.

Staden Nimrud i nuvarande Irak, uppfördes på 1200-talet f.Kr. Den assyriske kungen Assurnasirpal II:s palats tillkom på 800-talet f.Kr och de sista ruinerna sprängdes av IS år 2015. Dessförinnan hade tåg av samlare och arkeologer från mitten av 1800-talet börjat tömma det på innehåll.
     Konstnären och skulptören Michael Rakowitz har i Tensta konsthalls sterila, svartmenade rum skapat en iscensättning av en av palatsets praktsalar. De forna stenrelieferna är återuppförda av matförpackningsmaterial, tidningspapper och lim – papier maché helt enkelt. Men det avser endast de delar som fanns kvar dagen före IS totala ödeläggelse av platsen. Hälften av relieferna hade hunnit ”räddas” och finns numera på de stora museerna i väst. ”Museiskyltar” med information finns därför i deras ställe. Rumsligheten med sina förlorade väggar markeras mot det svarta golvet som vita linjer likt i den danske regissören Lars von Triers film Dogville. Det är slagfärdigt och lyfter väl fram de märkliga fantombilder som Michael Rakowitz med team har skapat.

© Michael Rakowitz

Det platsanpassade projektet är såväl idémässigt som visuellt fascinerande. Det går inte heller att hålla ifrån sig att det måste funnits assistenter i Rakowitz team som med en sådan handpåläggande kärlek återskapat figurationen i sin ursprungliga färgsättning.
     I sanktionstiders dubbelspel ingår att märka om proveniensen; dadelsirapen från Libanon vet alla irakier i förskingringen att den troligen kommer hemifrån. Valet av dadelförpackningarnas bjärta färger har således varit självklart. Samtidigt berättas det att Iraks stock av dadelträd är förstörd och en viktig inkomstkälla ruinerad. Assurnasipal II:s palatsbilder hyllar och åkallar en lyckosam befruktning av dadlarnas hon- och hanträd. Därav frukterna och handväskorna som gudomarna håller i händerna för den lyckosamma pollineringens skull.

Michael Rakowitz påbörjade sitt projekt att återskapa sina spöken ur det förflutna redan 2007 genom att skapa repliker av försvunna objekt ur irakiska konstsamlingar som splittrades efter det amerikanskledda anfallet mot Irak 2003. En åtråvärd antikvitet kunde då exempelvis bli den möjliga finansieringen för att rädda sig ur landet. Några av dessa repliker finns utställda i ”museiskyddande” vitriner på den aktuella utställningen. Processerna för såväl påtvingad glömska som ständigt återuppväckt nyfikenhet är en stor behållning i utställningen. Fantomsmärtan efter gatan i ett av konflikter eller samhällsomdanande krafter bombat kvarter är universell.

Stockholm 2020-02-19 © Susanna Slöör