"Du min näbb emot sten, tänker han huvudstupa". Bilden och orden far genom Tusten (Mattis) som morkullans drag över huvudet på honom. Norske författaren Tarjei Vesaas existentiella mästerstycke Fåglarna från slutet av 1950-talet anger stämningen i Nicklas Randaus intima utställning Durations på Galerie Forsblom. I målningen Tustens fågelskrift möter väggen av färg som en strax snöstinn himmel, eller som klangen av näbben mot sten.
     Jag har till min nyfikenhet och glädje inte hört talas om färgpigmentet blåockra, men det existerar och stenen den härstammar ur heter vivianit. En blandning av transparent jordgrå, vitt och försiktiga tillägg av ultramarin/paynes grey kommer nära. Målningen hypnotiserar i sin enkelhet och innerlighet; den sammanfattar väl Tustens successiva resning mot en oförstående omgivning, vilken också leder mot en fullkomning i undergången i swedenborgsk anda.
     Nicklas Randaus känsla för att leva med orden och integrera poesin i sina bilder är hoppingivande. Både trosviss och troskyldig helt utan den ofta ironiska/pseudovittra undertext som avkrävts målarna i en mer postmodern era.  

Orkesterdiket (universum), 2019, opd, 188x283 cm © Nicklas Randau (Klicka på bilden för hög upplösning)

Nicklas Randaus inställning kan påminna om en målare som tyske Neo Rauch även om bildspråket är väsensskilt. Där Rauch tar en omväg runt modernismen gör Randau likaledes en tur runt posttillståndet. Han lyfter in 50-talets poeter och författare och samtalar med dem som om ett avbrott aldrig ägt rum. Ett fördjupande måleri i en informell tradition har alltid varit huvudsaken.
     Målningarna Under tiden och Orkesterdiket hänger mittemot varandra som utställningens centrum. De skulle kunna vara en hyllning till 40–50-tals ikonen inom det franska måleriet Nicolas de Stäel, som menade att genom abstraktionen bildar målningen en vägg och genom figurationen ett rum.
     I Nicklas Randaus händer hyllas tiden, varaktigheten som ett flyktigt upprättat evighetsmöte mellan vägg och rum. Magin bygger på att målaren förmår att förmedla sitt allvarliga uppsåt och låta häpnaden över upptäckterna lysa genom varje spateldrag. Fågelskriften infinner sig endast med den skärpan. Insatsen höjs obönhörligen för varje drag genom luften.

Stockholm 2020-03-02 © Susanna Slöör