Gurglande bebisskratt porlar över galleriets rum där två olika konstnärskap öppnar sig för en titt i skapandeprocessens nuläge. Ljudet kommer från Anna-Karin Rasmussons platsspecifika installation för en filmvisning och det fungerar som livgivande bakgrund även för Fredrik Söderbergs stora akvareller i rummet intill. I bådas bildvärldar rör vi oss i rågången längs gränsen mellan gott och ont, offer och förövare, mellan tvång och frihet.
    Söderberg har fördjupat sig i hur ockulta och andliga läror brukas och missbrukas i skilda historiska sammanhang. Anna-Karin Rasmusson fokuserar på konflikten mellan yttre och inre krav, i synnerhet i en kvinnornas vardag som stressar och skapar till synes olösliga konflikter.

Omsorgen är rubriken för Ramussons installation. Ordets mångbottnade innehåll gestaltas under den korta filmen. Maktrelation och omsorgsbehov skiftar mellan de inblandade i scener som smälter samman: en bebis, en kvinna eller ett par med en liten varelse mellan sig. Navelsträngen dem emellan binder eller håller den fast, lösgör, ger den näring eller kväver? Vem berättar och vem ser på – medan gestalterna kränger in och över varandra tills blod och bläck skvätter över allting. Makt och vanmakt flätas samman i ett intrikat samspel där stegen mellan eufori, frustration och klaustrofobiskt slut är korta. Scenografins hafsighet, gesternas febriga tafatthet, den stänkande färgen anspelar på vardagsstressen över tid medan klockan obönhörligt tickar i bakgrunden. Det omedelbara tilltalet är starkt och medryckande.

Chandigarh, 122x228 cm © Fredrik Söderberg

I Fredrik Söderbergs stora akvareller saknas människorna. Dem möter vi i stället i de små bilderna. Tre stora målningar bjuder på filosofiska och visuella resonemang kring laddade arkitekturstilar som klassicism och modernism, och därefter om krig. Vi ser Tredje rikets klassicistiska byggnader, ritade av arkitekten Albert Speer, torna upp sig i en flimrande asymmetrisk komposition. En örn tronar över detta klaustrofobiska Babels torn. I nästa målning fogas Le Corbusiers ikoniska byggnader samman, hans visionära modernistiska formspråk hanteras med en syntax som växer med utopisk kraft.

De världsförbättrande anspråken hos både Speer och Le Corbusier, som går hand i hand med den tekniska utvecklingen, går inte att ta miste på. Den tredje målningen visar hur den nya tekniken används för krig, den ideala världen står under beskjutning från såväl krigsfartyg som missiler. Skyskrape-landskapet förvandlas till bunkrar och fortifikationer.
     Ett utsökt och tidskrävande hantverk skapar bildernas suggestiva kraft. Söderberg kritiserar inte historiens förlopp i sina bilder. I stället söker han sig till berättelsernas ömmaste punkter där etiska konflikter blottas, till moraliskt laddade punkter, lika ömma och smärtande i dag som de också var vid tiden då berättelsen tilldrog sig. Då kan det absurda och ofattbara över tid bli synligt och fungera som ett varnande finger i nuet.

Stockholm 2020-02-28 © Kristina Maria Mezei