Det ligger något avslappnat över målaren och grafikern Roger Simonssons (f 1951) rytmiska måleri. Den textbaserade idékonstens doktriner gör sig här inte besvär men för den skull är Simonssons verk inte ordlösa. Snarare tvärt om – letas det bara ett uns bortom de minimalistiska titlarna breder både poesi och hela musikgenrer ut sig i de sammanlagt 25 verken.
För att börja med det rockiga 60-talet: Verket Strange Days för tankarna till avantgardets stora, The Doors. Och Simonssons lager på lager av luftig akryl över etsade linjer får abstraktionen att ta musikalisk form. Bakom Danny´s Dream gömmer sig en av den svenska jazzens främsta klassiker, Lars Gullin; i Simonssons tolkning löper smala slingor av opak olja i fritt improviserade omtagningar över den grundade träpannån. Walking, å sin sida, är en närmast kalligrafisk rörelse av musikaliska fraseringar på rad.
I en svit på sju scenerier kombinerar Simonsson etsning, torrnål eller akvarell med bemålat akrylglas med intressant djupverkan som resultat. Här är tonen mera lågmält poetisk där titlarna, ibland lakoniskt formulerade, hjälper ögat in i bilden. Intuitivt plockar Simonsson fram den rätta balansen, rätta närvaron med linjer, former och färgstarka accenter i jämvikt. Abstrakta interiörer och dramatiska landskapsvyer avlöser varandra – med ett och annat humoristiskt inslag som en flugjakt med smälla i verket Ut.
Att Simonssons process är improvisatorisk blir kanske tydligast i oljemåleriet. Det oförmedlade syns styra när ytan byggs upp i lager på lager och spontana möten mellan nyanser och valörer manifesteras lite som det kommer.
Den brittiska konstnären Roy Oxlade nämns som inspiration och i verket Känslig för grönt går Simonsson loss på den platta ytan på snarlikt Oxlade-manér. Det känns friskt och uppriktigt och i mina ögon är Simonssons måleri som allra bäst när tecknarens hand får vara med och ge lekfulla kommentarer eller briljera med en snabb konturskiss.
