Enligt surrealisterna liknade det sköna i ett konstverk ”det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord”. Men den brittiska konstnären Eileen Agar (1899–1991) skapade sin egen definition av surrealismen. Hon är en av de kvinnliga surrealisterna som kom att hamna på historieskrivningens skuggsida. Nu uppmärksammas hennes livsverk på Mjellby konstmuseum i Halmstad. I samarbete med Whitechapel Gallery i London visas målningar, skulpturer, tidskrifter, egna fotografier och andra dokument som belyser hennes insatser.

Som hade hon följt det inledande citatet från Comte de Lautréamont, anammade Eileen Agar tidigt collagetekniken. Född i en förmögen familj i Buenos Aires, gick hon från sex års ålder i skola i London. Modernismens grunder lärde hon sig dock hos den tjeckiske kubisten František Foltýn i Paris. Under 1930-talet lärde hon känna de franska surrealisterna, umgicks med dem och prövade noga deras formuleringar och arbetsmetoder. Kubism och surrealism svetsades samman, modifierades i olika teman och material i hennes kommande arbeten.

Collagetekniken kom för Agar att bli ett arbetssätt för att i nya tekniker sammanfoga överrumplande sensualitet, aha-upplevelser, plötsliga infall och glidande formförvandlingar med rationell strukturering, beräknad kombination och dekorativt mönsterskapande. Detta gör henne också till en samlare. Med förkärlek för marina fynd förvandlar hon sin ateljé till ett enormt assemblage. Till skillnad från andra surrealister som hittade sina objets trouvés på loppmarknader, drogs Agar till havet både genom sina resor och fantasier. Klassiska grekiska former från skulpturer och amforor bildar bleknade silhuetter som kan fyllas med snäckor, ädelstenar eller målade fiskar av alla slag. På samma sätt som när hon klipper samman fotografier med dadaisters verk i minnet och formulerar oron inför det annalkande kriget.

Sculpture resembling a bunch of grapes on a plinth © Eileen Agar. Foto: Tate

1936 får Eileen Agar besök av Herbert Read och Roger Penrose som väljer flera av hennes verk till den internationella surrealistutställningen. De samlar också medlemmar till en brittisk surrealistgrupp. Det året tillkommer Angel of Anarchy, ett gipshuvud, smyckat med tofsar, band och fjädrar. Ansiktet täcks på ett makabert sätt av en kinesisk sidenduk. På utställningen pareras detta huvud av Angel of Mercy, en mer modernistisk lek med dekorativt mönster i kontrasterande färger över ansiktet.
     Som i så många av Eileen Agars arbeten ersätter oftast den lekfulla balansgången mellan det lagom obehagliga och behagfulla det bråddjup av freudianskt drabbande passion som tvingade många av surrealisterna ut på hal is, i liv och verk. Även det mest skräckfyllda bland de bästa collagen har ett flörtande drag över sig.

Eileen Agar undvek helst automatismen och slumpen, hon trodde mer på den medvetet planerade kontrollen i det konstnärliga arbetet. I och med att utställningen tar ett brett grepp om hela hennes livsverk tonas den surrealistiska insatsen ner. I några arbeten på papper och mindre assemblage gnistrar den dock klart och tydligt fram. En elektrifierande virvel liksom från havsdjupets mörka sug som möts av förtrollande barnslig naivitet. Fast en ljust glittrande viftning med handsken ligger nära.

Mjellby 2021-10-13 © Kristina Maria Mezei