I början av året gick en av Sveriges mer originella målare bort, vid en ålder av drygt åttio år. Bengt Åke Åkerlund (1940-2021) beskrevs ofta som naivist, men det täcker knappast in hela hans konstnärliga gärning. Det som förenade honom med naivismen är den kärleksfulla behandlingen av tingen – i prästen Bengt Åke Åkerlunds fall närmast som besjälade väsen. Men här ryms så mycket mer av medvetna form- och färgexperiment, av konstnärlig leklust och av måleriskt sökande. Högst påtagligt blir det på denna minnesutställning bestående av hela 155 verk. Målningarna återfanns i Åkerlunds ateljé vid hans bortgång och de fyller nu hela den stora övervåningen på NP33.

Omkonst hade glädjen att för första gången recensera Bengt Åke Åkerlunds utställning på Galleri Helle Knudsen 2006 – efter hans frånvaro från Stockholmsscenen på cirka fyrtio år. Sedan dess har vi följt hans konstnärliga gärning, vilken visat sig vara oerhört konsekvent och djuplodande genom åren. Produktionen har varit relativt omfattande, men tematiskt och stilistiskt nästan demonstrativt koncentrerad: några ensamma hus, en och annan kyrka, någon stol, ett antal signalskyltar och några få stillebenobjekt. Man tänker närmast på Morandis envetna intresse för den serena stillheten i tingen han omgav sig med i ateljén.

Mitt eget universum, 46x38 cm © Bengt Åke Åkerlund (Klicka på bilden för hög upplösning)

Giorgio Morandi är också en av de konstnärer som lär ha varit ständigt återkommande i tankarna för Bengt Åke Åkerlund, vilket framstår med all önskvärd tydlighet på den aktuella minnseutställningen. Det är också denna kongenialitet med Morandis måleriska begreppsvärld som skapar komplexitet mitt i den tidlöst rena och förtätade stillheten. Här finns omsorgen om tingen som tecken och deras exakta placering på duken. Här finns också en medvetenhet om horisontens eller bordsskivans betydelse som fundament för kompositionen, precis som hos Morandi.
      En annan viktig förebild är Ebba Hammarskiöld, en konstnär som Åkerlund beundrade mycket. Och somliga av de utställda verken ligger helt nära hennes stilistik. En annan association går till äktnaivisten Primus Mortimer Pettersson, framför allt i bruket av huskroppar som tycks besjälade med fönster som ögon och tak som värmande mössor.

Men merparten av de 155 verk som visas på NP33 kunde enbart ha målats av Bengt Åke Åkerlund. De bär hans signum och konstnärliga förhållningssätt. De uttrycker hans tematiska koncentration och hans medvetet kärleksfulla beskrivningar av det som är viktigt i en scen – och enbart det.
     Förhoppningsvis finns det möjligheter framöver för fler att ta del av Bengt Åke Åkerlunds konstnärliga värld. Hans målningar har tidlöst museala kvaliteter och skulle med fördel kunna visas på större kulturinstitutioner runt om i Sverige. Låt oss se tiden an med en stilla förhoppning.

Stockholm 2021-09-30 © Leif Mattsson