I Tomas Colbengtsons screentryck på plåt eller plexiglas möter vi ansikten och gestalter hämtade ur arkiven. En kvinna i starkt röda kläder längst ner i det mörka utställningsrummet tycks träda fram och be oss lyssna. Titeln Vaapsten avslöjar att hon kommer från Vapstens sameby. Hennes berättelse kan antas handla om det svenska samhällets sätt att skilja på samer och samer, dra nya gränser och om flyttningstvång.
     I två objekt av överfångsglas står en sydsamisk och en nordsamisk hjärna mot varandra, till synes stridsberedda till följd av statens söndrande politik, men i Hjärnbok kan vi se att de två hjärnhalvorna hör till samma hjärna. Men kampen är inte över. I Solens barn, en duk spänd som ett trumskinn över en ram och med porträtt av forna tiders sameledare, vibrerar skinnet som i otåliga hjärtslag.
     Tomas Colbengtson kan i sin konst visa att människor och samhällsordning inte kan särskiljas. Det blir uppenbart att ett urfolk i Sverige utsatts för förtryck genom allt från segregering till skam.  

L´ Intimité © Pia Ingelse	Solens barn © Tomas Colbengtson

Pia Ingelse har fördjupat sig i det tidiga 1900-talets måleri och visar parafraser på målningar av Édouard Vuillard, Nils Dardel och Edvard Munch. Med förlagor i tidiga, tämligen modesta Vuillardmålningar skildrar hon det intima livet, som det hette, medan Munchs Pubertet får tyngd i pojken som sitter på sängen i nutida sockor. Och Den döende dandyn? Hur jag än vrider och vänder på målningarna har jag svårt att uppfatta ett djupare syfte med denna briljans. Kanske skildrar målningarna tidens gång genom mänskliga attityders förändring – eller beständighet. Andra förstår kanske, men jag förstår inte.

Gamla fotografier är vanliga i dagens konst, men Elisabeth Moritz har med precision i tekniken och bredd i motivet skapat en ovanligt anslående fotoinstallation (Postmemory) i ett av verkets stora rum. Ämnet är hennes tyska familjehistoria från första världskrigets tid fram till 1960-talet. Med skalpell har hon skapat hålmönster i de gamla fotografierna för att ge dem något drömlikt och evigt över sig. De är hennes släktingar, en del medlöpare till nazismen, men de flesta människor som försökte överleva i ett vardagsliv med utflykter, ridturer och bad. Men konflikterna under en lugn yta kan inte enbart isoleras till tysk mellankrigstid.

Utsikter mot undergången © Anna Lidberg (Klicka på bilden för hög upplösning)

Anna Lidberg arbetar med teman som skog och vatten. Utsikter mot undergången är ett komplicerat verk, installerat i ett litet rum. Här möter besökarna en fond med tallar och aftonhimmel, modeller av tallar, video och musik av Jon Ekström. I detta till rummet lilla allkonstverk är den uttalade meningen att skapa en plats för ro och eftertanke. Någon kan finna verket väl komplicerat, att ro har mer med enkelhet att göra.

Keramikern Mårten Medbos utgångspunkt tycks vara att allt inte är vad det synes vara, men vad är det då? I det hårda stengodset skapar han objekt som ger illusion av böjlighet, mystiska former och slangliknande föremål i rullar eller hängande i rep. Det kunde kallas stengodsfilosofi – eller insikten om alltings längtan efter förändring.
    Kvar i Verket sedan 2020 finns också den väldiga installationen Aquanauts med skulpturer, filmer, teckningar och scenografi. Läs recension från förra årets Avesta Art>>

Avesta 2021-05-26 © Niels Hebert