Bombastiska kulissmålningar och meditativ minimalism möts i sommar på Wanås i norra Skåne. Martin Jacobson från Stockholm har skapat de gigantiska scenmålningarna till Jonas Gardells show Queen of F*cking Everything som hade premiär på Cirkus i Stockholm 2019. Nu tar de plats i den stora logen bakom konsthallen.
     Den andra av årets nykomlingar, Rana Begum från Bangladesh, anknyter till jord och vatten, till tillverkningen av tegel, då hon placerar sina verk ute i parken och bland skogens träd.

Den repetitiva enkelheten och den meditativa koncentrationen utgör kärnan i Rana Begums konstnärliga processer. Redan i konsthallen möts vi av enkla akvareller, gjorda på rutat papper där pigmentens intensitet och vattenmängden anpassas efter sinne och humör. Pandemins begränsningar och materialets flöden bromsas av eftersinnande långsamhet. Nyansrikedomen och den geometriska striktheten har referenser till både islamsk och västerländsk konsttradition.

No. 1067 Tiles_S © Rana Begum

Rana Begum föddes 1977, hennes familj emigrerade till London där hon växte upp. När hon blev inbjuden till Wanås tog hon reda på att det tidigare i historien fanns en stark tradition av tegeltillverkning i Skåne. Av det mest vanliga tvåkupiga takteglet låter hon forma en rektangel under bokträden där tegelplattorna i verket No.1067 Tiles_S står i stillsamma rader. Deras färger skiftar när vi är i rörelse, små steg gör att bränd terracotta övergår i ljusgult eller rosa. Av dräneringsrör i olika längder har hon konstruerat en pyramid mitt i sjön framför slottet. Den triangulära form som No. 168 Pipes_O har kompletterats och blir en fullständig romb av spegelbilden.
     Det tredje av hennes utomhusprojekt kommer garanterat att framgent ingå i skulpturparkens rika samling. No. 1066 Bricks har byggts på redan befintliga stigar. Tätt lagda, rätt små tegelstenar i olika nyanser, i jordfärger, i svart och vitt, bildar en 300 meter lång gång från stenmuren, med anor från 1700-talet in mot parkens skog. I ett rytmiskt flöde varieras promenadens riktning och tempo med inlagda möjligheter till att stiga åt sidan och se sig om. Den geometriska växlingen mellan fyr- och trekantiga former styr oss mellan lek och målmedvetenhet. 

Den känsliga minimalismen hos Rana Begum ersätts av eklektisk maximalism i Martin Jacobsons gigantiska kulissmålningar, gjorda till Jonas Gardells show Queen of F*cking Everything. Gardell beskriver bakgrunden till samarbetet med konstnären under rubriken Att göra det omöjliga möjligt. Inför Jacobsons scenmålningar upplever jag mig inte bara som alltför liten, jag saknar showens spektakulära stoj och driv. Målningarna, med titlar som Katedralen, Slottet och Svanen, är redan stora men det är uppenbart att de kan vara ännu större, upprullade som den största är på baksidan.
     Inspirationen röjer konsthistoriska referenser som domen i Florens med gotiska höga fönster under ett av renässansens mästerverk, arkitekten Brunelleschis kupol. Men också populärkulturella som Disneyfilmer, barockens takmålningar, eller högtidliga mytologiska hyllningar på tak och väggar i tempel och teatrar för sektlika sammankomster.
     Att det hela är handmålat har varit en utmaning samtidigt som det understryker den något kitschigt−romantiskt översvallande framtoningen i formuleringarna. Det medvetna valet av lättfattliga schabloner understryker på samma gång Gardells budskap: hyllningen till livet.
  ”Snälla döden, ta en paus en liten stund […] − jag vill leva lite till.”

Wanås 2021-06-15 © Kristina Maria Mezei