Den är märklig och inbjudande Emma Bjurströms målning av snickeri och allmoge. Den blå dörr-aktiga ytan mot de vinkelhaksmässigt lagda faluröda planken med vita detaljer förbryllar. Vad är det egentligen som syns och som jag ser? Emma Bjurströms i bästa bemärkelse abstraherade bild lurar ögat och associationsbanorna in i en värld som numera endast kan minnas – av tidigare generationer. De omvälvande rörelserna av emigranter från Sverige till Amerika under 1800-talet till en bit in på förra seklets är det spår hon följer. Genom släkt i Småland och besök på museer på Österlen och i Stockholm flätas banden mellan tiderna samman.
      Men i stället för att tala om öden och historier är det genom färgackord och detaljer som hon för oss till allmogens dräkter, redskap och hus. Bandskedarna som var brukliga fästmansgåvor är uppförstorade med linet hängande som stilla flugsmiskande hästsvansar. Objekten fungerar väl i samspel med måleriet och lyfter fram accenterna och ackorden som sköldar och musikinstrument. I innerörats bakgrund hör man händer fläta mönster och drömmare sucka med flit och omsorg.     

Exposed by the Wise © Emma Bjurström (Klicka på bilden för hög upplösning)

Endast i målningen Exposed by the Wise ges ingången till bygdekonsten genom porträttet av den korsfästa broderade och spetskantade blusen till dräkten som används vid fest. Emma Bjurström arbetar fragmentariskt fördelande skärvor av de ärvda minnesintrycken, de som tidigare generationer såg, de som fortfarande finns genom saga och sägen. Allt är bekant och säreget. Dikterna, sångerna och tonerna från instrumenten hörs som en karlssonsk bröllopsdag med Madame Flood. Årorna vaggas och islossningen skrämmer.

På kontoret hänger en becksvart stol med hög rygg som moraliserande vittne. Det är ett nöje att låta sig invaggas i Emma Bjurströms sak-letning utan att behöva fundera över dåtidens sanningar, i stället vältra sig i den samlade sägnen som vars och ens ärvda historia kan bidra med. Lögnen är konstens arena som den borde vara mån om att vårda med större omsorg. Den avkrävs inga sanningar. Till Emma Bjurströms förtjänst hör också hennes nästan sömngångaraktigt, skönt inövade improvisationer som leder till de gåtfulla och glasklart avvägda kompositionerna. Mödan som inte syns imponerar.

Stockholm 2021-02-27 © Susanna Slöör