Verket Gunnar Smoliansky 1933–2019 är en återutgivning av de nio projekt och samarbeten mellan Gunnar Smoliansky och Henrik Nygren som tillkom under åren 2002–08. Här finns allt från de tidiga fotografierna från Slussen (1952, publicerade 2002) till betydligt senare verk. Dessutom är även de originaltexter som ingick i respektive publikation här återutgivna.

Gunnar Smolianskys (1933–2019) fotografiska intressesfär är bred och aningen svår att ringa in. Det kan röra sig om allt från ögonblicksbilder till mer abstrakta ljus- och formkompositioner. Smoliansky är kreatören av hundratals välbekanta fotografier, men trots det kan det ibland vara svårt att peka ut upphovsmannen. Associationer kan gå till kolleger som André Kertész, Christer Strömholm eller Gerry Johansson, samt i mer sällsynta fall till den kompositionsstarka Josef Koudelka.
     Men något som alltid är signifikativt för Smolianskys fotografier är den levande gråskalan, så vältempererad och noggrant framkallad med analog teknik. Där var han den självklara mästaren.

© Gunnar Smoliansky

Serien från Slussen, som tillkom innan Smoliansky riktigt valt sin fotografiska yrkesbana, har en sensibilitet och en stark känsla för variationer över ett givet tema. Redan här visar han sin fina talang för linjer och ytindelningar. Serien är dessutom viktig ur historiskt hänseende då den gamla miljön kring Slussen numera är helt utraderad.
    Men någon dokumentärfotograf i ordets rätta bemärkelse kom Smoliansky aldrig att bli, trots den uppenbara talangen. Kanske intresserade det honom inte. I stället tycks han söka mysteriet i vardagen, ofta i avstannad form. Enligt uppgift arrangerade han aldrig sina scenarier, vilket ger dem en stark äkthetskänsla. De stundtals absurda konfigurationerna är således just så paradoxala som verkligheten själv.

Flertalet av Gunnar Smolianskys fotografier förmedlar en metafysisk eftermiddagsstämning. De långa skuggformationerna sträcker ut sig i en stilla och aningen sömnig tystnad. Associationer kan löpa till drömscenen i Ingmar Bergmans Smultronstället, där Victor Sjöström fångas i en surrealistisk mara. Eller till Giorgio de Chiricos stadsscener med oändlighetsskuggor. Jag förmodar att Gunnar Smoliansky inte var främmande för denna typ av skildringar av det bortomnära – det talar många av hans mer metafysiska ljusbekrivningar för.

© Gunnar Smoliansky

Trots det digra omfånget är samlingsverket Gunnar Smoliansky 1933–2019 lätt att ta till sig. De mjuka pärmarna gör det lätthanterligt och det matta papperet skapar ett avspänt och anspråkslöst intryck. Personligen föredrar jag ofta ett mer bestruket papper när det gäller fotografiböcker, vilket tillåter ett större dynamiskt omfång. Men i detta fall har nog de reproduktionstekniska aspekterna fått stå tillbaka för det tilltalande helhetsintrycket.
     De två delarna täcker inte in hela Smolianskys fotografiska konstnärskap, av naturliga skäl. Men eftersom boken är en manifestation över Henrik Nygrens och Gunnar Smolianskys samarbete under en begränsad tid, är det ändå remarkabelt att det bjuds på ett sådant brett och omfattande material. Fyrahundrasjuttiotre fotografier är i sanning ett generöst urval i denna presentation över en av Sveriges stora på den fotografiska scenen.

Stockholm 2021-06-09 © Leif Mattsson