Det må vara en illusion att de säkra korten dominerat konstlivet i vår, men åtminstone jag blir lite extra uppiggad av att möta ett konstnärskap som jag inte känner till. Julia Bondessons aktuella utställning Sunburst på Belenius infriar den förväntningen. Hennes konstnärskap är ändå högst väletablerat med en kommande utställning till hösten på Moderna Museet i Malmö och hon var för Stockholmspubliken Beckersstipendiat 2015.

Egentligen behöver inte det nya, okända eller annorlunda uppväckas ur intet. Julia Bondesson kombinerar ett nästan bortglömt hantverk som trähuggarens med 60-talsvibrerande neonkonst. Summan blir här drygt två, något både välkänt och avvikande uppstår som en kittlande retning.
     På Belenius visas reliefer och en skulptural installation, vilket inte beskriver hela Julia Bondessons arbetsfält där performance är ett centralt inslag. (På hennes hemsida finns ett 30 minuter långt verk inspelat som fördjupar förståelsen för besjälandet av träfigurerna.) Hon har studerat dockmakeri i Asien och sannolikt står förståelsen för hur man väcker tingen till liv för en väsentlig del i den processen.

Titeln Sunburst skulle kunna stå för det livgivande ögonblicket, som ett plötsligt frambrytande solljus. I figuren som med sina händer klamrar sig fast i den livsuppehållande ställningen väntar detta skeende på att precis inträffa. Med kristet, västerländska glasögon på skulle man kunna se Kristus eller martyren (San Sebastian utan pilar) och då är det väl den hinsides resan som står för det strax inträffande solflödet, föregripande himmelsfärden. Men jag gissar att man kanske hellre kan söka i annan mytologi, teologiskt inspirerad eller inte.

Bench, 2021 © Julia Bondesson

Dockmakarens teknik att med rep förbinda kroppens ingående delar borgar för att den kan läggas till rätta i famnen som en trovärdig pietá. Människans rörelser är beroende av de möjliga mönstren, ledandet av de ingående delarna. Julia Bondessons hängande solfigur känns trovärdig i sitt förväntade rörelsemönster när ”élan vital” väl drabbar den. I relieferna längs väggarna kan man känna lusten som satt bildhuggarjärnet i rörelse.
     Vore det inte för sammanställningarna med de röda neonslingorna skulle man knappt kunna placera dem i en nutida tradition. Här står neonljuset för kreativitetens och nyskapandets ”sunburst”, själva aktualiserandet och omformandet för nuet. Det finns ett lite känslomässigt, sentimentalt drag i motiven med kristna, innerliga drag, som här ändå balanseras väl av materialkrocken. När man som Julia Bondesson får vågskålarna att inte välja tyngdpunkt är man det riktigt intressanta på spåren.    

Stockholm 2021-05-12 © Susanna Slöör