Louise Bourgeois hade ett nära och kluvet förhållande till psykoanalysen som alltid var närvarande i livet och konsten. På Jewish Museum i New York visas utställningen Freud’s Daughter som gräver i ämnet. Mycket av Bourgeois konst är djupt marinerad i psykoanalys, med gott om symbolik hämtad från den. Hon gjorde ett avbrott i sin konstnärliga verksamhet under sin mest intensiva period av psykoanalys, initierad av faderns död och efterföljande djup depression. Samtidigt har hon utåt förnekat den och istället tryckt på konstutövandets terapeutiska betydelse.
     Sent i livet kom ändå ett tusental psykoanalytiska texter från fyra decennier till allmänhetens kännedom, och det är åttio av dessa som utgör kärnan i utställningen på Jewish Museum, eller snarare väver samman verken.

Installationsvy © Louise Bourgeois

Louise Bourgeois liv i skuggan av sin numera mindre kända man Robert Goldwater före genombrottet vid 70 års ålder ligger i bakgrunden, liksom outredda barndomsupplevelser och den komplicerade rollen som konstnär och familjekvinna. Under 1950-talets andra hälft la hon sitt konstutövande på is och lät intensiv psykoanalys hos Freudlärjungen Henry Lowenfeld ta dess plats. Texterna fyller denna lucka i den långa konstnärsgärningen.

Det är en på flera sätt mörk utställning. Belysningen är dämpad av hänsyn till känsliga material, men det ger också känslan av att smyga runt i något man inte borde ha tillträde till – en parallell till själva psykoanalysen. Men Bourgeois som kallade sig “en kvinna utan hemligheter” gav sin tillåtelse att låta det tusental anteckningar som kom ur hennes psykoanalytiska behandlingar nå allmänheten. Vissa är mycket privata, handskrivna på franskblandad engelska på baksidan av kvitton, andra mer utåtriktade, formella och maskinskrivna. Den uttryckta aggressionen, humorn, frustrationen och livsreflektionerna ger fördjupad förståelse till verken och skapar en helhet som blir större än delarna.

Installationsvy © Louise Bourgeois

Den första utställningssalen innehåller texter av Sigmund Freud och Louise Bourgeois i ett slags dialog. De träffades aldrig, men Bourgeois stångades med hans lära och tyckte att den brast i förståelsen av kvinnor. I en vitrin finns skulpturen Conscious and Unconscious från 2008. Fem trådar möts i en form gjuten av gummi. Talet fem är återkommande och symboliserar familjen, både ursprungsfamiljens fem medlemmar, och den egenbildade. Detta följs av skulpturer i textil från Bourgeois sista decennium, uttryckande sexualitet.

Passage dangereux med stolar hängande från väggar och tak, och en antydd sexuell akt bygger på oidipuskomplex och hinder i övergångsriter. Det oidipala temat kulminerar med Destruction of the Father från 1974, en rödrosa skulptur med en fiktiv berättelse där Louise Bourgeois och hennes bror får nog av faderns dominerande ställning och äter upp honom. Verket sammanfaller med maken Robert Goldwaters död, och kan sägas symbolisera ett uppror mot den patriarkala konstvärlden.
     Utställningen verkar i flera lager. Den är mycket intim och låter betraktaren tydligt bli medskapare till konsten genom sina egna associationer och erfarenheter – inte alls väsensskilt från psykoanalysens överföringsmekanism.

New York 2021-06-21 © Mattias Lundblad