Ett charmigt men dubiöst leende möter på Björn Camenius nya utställning Väderleksrapporter från skrymslen och tillhåll. Grodfigurens väna gåvogest mildrar möjligen sammanställningens absurditet, men fabelmästaren La Fontaine nickar ändå instämmande i sin himmel. För det är just begreppen absurd och paradoxal som bäst ringar in den bildspråkliga värld som Camenius befolkar. Fågelskrämmor, fabeldjur och människolika varelser på väg att födas ur eller uppgå i växtriket är återkommande inslag.
    Björn Camenius är en driven målare med ett tydligt expressivt anslag. Den rokokoliknande ornamentiken bidrar starkt till kompositionernas rytmik och uttryck. Här finns en musikalitet kombinerad med en råhet i penselföringen som kan påminna om de tyska neoexpressionisterna ("De nya vilda"). Men också en lätthet, speciellt i beskrivningarna av det organiska växandet och med svävande abstraktioner i bildernas ytplan.   

Grown together © Björn Camenius

I några verk går associationerna rent stilistiskt till ett landskapsmåleri av flödande artonhundratalskaraktär, men bildernas bibringade berättelser talar ändå ett helt annat språk. Avvikelser, orimligheter och rena anomalier ger ofta ett post-surrealistiskt drag. Fabulerandet är fritt och nyfiket forskande, och någon hindrande programförklaring är svår att finna. Allt tycks möjligt.
     Trots de uttalat figurativa beskrivningarna anar man hos Camenius också ett starkt intresse för det abstrakta och för den måleriska gestiken. Fascinationen över penselns rytmiska vandring över ytorna, lämnande fåror av färgmateria, är tydlig. Så framförhållningen är möjligen inte för evigt vigd åt det fabellika historieberättandet. Här finns flera parallella spår att utforska.

Stockholm 2021-11-03 © Leif Mattsson