Som en flaskpost från andra sidan Atlanten har den New York-baserade konstnären Ethan Cooks (f. 1983) verk landat på Loyal i Stockholm. Posten som innehåller fyra textilbaserade och fyra pappersbaserade verk blåser liv i, och sammanfattar, mycket av den existentiella kris som måleriet genomgick under högmodernismens slutskede i 60-talets New York. Precis som hos sina tidigare kolleger tycks Cooks måleriska projekt gå ut på att reducera och renodla, för att på så sätt komma fram till (och ifrågasätta) måleriets villkor.
     Men till skillnad från många av föregångarna tar sig Cook an projektet utan att använda en droppe målarfärg, vilket visar sig vara ett listigt grepp. Utställningens fyra mest centrala verk utgörs nämligen av handvävda dukar av redan färgade trådar, som han lappat ihop till råa abstrakta färgfält.

Red, Lavender, Red, 2020 © Ethan Cook

I dukarna som spänts hårt mellan träramarna finns inget imaginärt bildrum med optiskt djup att kliva in i och avsaknaden av innehåll är total – ”What you see is what you see” för att citera minimalisten Frank Stella. Istället riktas allt fokus på den ytmässiga dukens materialitet, vilket också kan ses som en av måleriets tydligaste utgångspunkter.
     Men med det sagt värjer sig de sparsmakade textilarbetena inte för ett friskt spel mellan färg och form. Linjerna som organiserar färgfälten sticker spontant i väg i olika vågrörelser över det autonoma motivet, vilket vaggar fram ett livfullt formalistiskt uttryck utan början eller slut. Allt skildrat genom de handvävda trådarnas taktila rytmik.

Just detta lätt dansanta uttryck är det som gör att Cooks ansats kringgår något som annars skulle plaska i ett (post-)modernistiskt bakvatten. Med andra ord den omöjliga jakten efter måleriets renodling och slutändamål. För visst har det väl vid det här laget bevisats att måleriets origo aldrig kommer preciseras. Tack och lov fastnar Cooks "målningar" inte i en sådan teoretisk harang, även om de sätter sprätt på en liknande metodologisk underbyggnad. I stället kan man med fördel välja att se på hans textila verk som påminnelser om måleriets outtömlighet, och oavsett om betraktaren lutar åt en teoretisk eller sinnlig läggning finns här något att gotta sig åt.

Stockholm 2021-03-05 © Emil Ivedal