I Domeij Gallerys effektiva men minimala rum möter fyra i sammanhanget gigantiska målningar (cirka 160x160 cm). Det fungerar förbluffande bra och mycket tack vare den monumentala, märkligt sugande kraften mot centrum i dem.
     Magnus Dahls intresse för alkemi och måleriets magi kommer här extra väl till pass. Han kallar utställningen Magus. Ordets ursprung kan sökas långt tillbaka och snuddar vid trollkarlens verkstad. Magnus Dahl må möjligen inte ha förtrollat en kvast, men väl redskap eller egenkonstruerade schabloner att ersätta hand och pensel med.

Inspirationen kommer från grafiken. Med exempelvis långa sågbladstandade verktyg förs färgen på i tunna lager. Det leder till intressanta förtoningseffekter som för tankarna till färg- och ljusexperimenterande från Newtons prismor på 1600-talet till 1800-talets starka vurm för ljus- och färgexperimenterande, seendets kemi och fysiologi. Kaos var granne med Gud, för att knyta an till romantikern Stagnelius och inte i Noréns långt senare citerade version. Vetenskapernas ordning hyste sina esoteriska intressen. De rena färgerna blandas och lyser i sin samtidighet.
     I galleriets minimala kontorsrum hänger serien Birth, där de cirkulära färghjulen rör sig mot svart. Även om de visas lite vid sidan av är verken viktiga pusselbitar i utställningen.

Birth 4 och Birth 2 © Magnus Dahl

Mandalan som form och tankegrund återkommer ofta hos konstnärerna och det är inte underligt. Den centrerande kraften är inte bara visuellt verkande utan riktar sig till sinnena i samklang. Jag har för mig att mandalaformer kan framkallas ur sand som utsätts för vibrerande ljud. Och inför Magnus Dahls målningar spetsas öronen på ett vis som borde tilltala synestetikern.
     Formerna är i grunden enkla som pokalen, timglaset eller fisken och enigmatiska som ögat, själens spegel. Figurerna är laddade sedan årtusenden med tankegods men spelar här sina roller utifrån den inneboende symmetriska verkan. Cirklarna som mättats med färg och dragits från centrum i långa spateltag bildar överlagrade tårtbitar.
     Processen har pågått länge och sökande, därefter har färgminnena maskats av med opaka lager som i Three Figures. De florstunna färgskiktens rörelser är viktiga för att skapa det dynamiskt verkande lugn, den aktivt klingande ”tystnaden”, som bär målningarna. Visst vore det fantastiskt att få se sviten i det större utställningsformatet. Men närheten och ögonens ljudrum som bildas har här sin särskilda poäng.

Stockholm 2021-03-05 © Susanna Slöör