Det var ett tag sedan jag såg verk av Peter Ern, men även som grafiker visar han en osviklig känsla för en bildens mättade ”oneliners”. Pregnanta och otvetydiga uppstår ändå en tydlighetens mystik inför hans solitära ting som nu fått sin gestalt.
     På Grafiska Sällskapet samlas en svit om fem porträtt av ting, som monader hänger minnena av forntida skulpturer och emblematiska figurer; kotten och amforan bildar tidens tysta stilfigurer. Träsnittet med sin typiska och tydliga subtraktiva färgblandning, där varje block trycks med sin färg, är sinnrikt till sin teknik. Robust och ändå så sinnligt finstämt lyser den rena färgen glimtvis mot de samlade blockens alltmer kompakta mörkerverkan.
     Grön kung lyser med blodstänk ur ögonen som en massiv stubbe av ristade streck. Sällsam är den gotländska madonnan, men här har träblocket ärrat hennes ansikte. Kotte och Amfora som på håll och reproducerade är följsamma som grädde och honung, bildar i verkligheten skola för hur rasterverkan på distans fungerar och gifter sig samman.

Den eviga längtan efter mer © Eva Maria Ern

Eva Maria Erns händelserika tablåer utspelar sig mot ett plank. Framför och bakom. Lökkupoler eller kottar bildar träd och fjädrar granens grenverk. Alla är del av anaforen ”längtan” som inleder nästan samtliga titlar. Här syns en kusin till Alice få väganvisningar av haren. Rödluvan skjutsar vargen på cykeln och prinsessan med grodansiktet ber om en kyss. Övriga vandrare som vistas i parken bär alla sin specifika längtan.
     Eva Maria Ern leker med grafikens möjligheter att återskapa spegelvänt samtidigt som hon mödosamt måste ha etsat vars och ens ideal och dröm för att motsatsen skall uppstå rättvänd i trycket. Det är underfundigt, lekfullt både på låtsas och riktigt. Leken rymmer alltid allvaret som man knappt vågar andas om och förmedlar en ton av oro. En utmattad sköterska vilar på bänken och hennes väninna står beredd från sitt ”Hyde Park Corner” att kommentera och väcka debatt. Saknas initiativet och kraften kan man dränka sin uppmärksamhet i dockteaterns fönster eller tombolalotteriets slukhål. Drömmar och längtan bildar den gemensamma pakten.
     Eva Maria Ern utvecklar sitt universum där den rumsliga avdelaren, scenrummet, skranket och nu planket bildar centrum. Du finner dig fångad och fast inför händelserna. Tillsammans skapar syskonen Ern välbehövliga fästen för öga och själ i en dyster tid. Allt är taktilt hängt utan glas och ram.   

Stockholm 2021-02-10 © Susanna Slöör