Att aktivt minnas och att bearbeta minnesbilderna, detta förenar de två sinsemellan så olika konstnärerna som nu är aktuella på Moderna Museet i Malmö. De tillhör olika generationer och följer skilda konsttraditioner. Tycker du att Zvi Goldsteins bildvärld är för mörk och teoretisk, kan du ta igen dig inför John Zuriers luminösa sinnessmekande färgmåleri.
     För Zurier gestaltar upplevelser av landskap, rymder och fjärran horisonter, nattens mörker och havets ro. Bilderna är målade under pandemiåret på Island där konstnären satt i ofrivillig karantän och inte kunde komma hem till Kalifornien. Det är lätt att se en direkt koppling till den amerikanska lyriska abstraktionen som förvandlar den mångskiftande färgytan till ett meditativt, långsamt pulserande inre rum, med en pendlande rörelse mellan ett långt borta och ett här och nu.  

Zuriers livsbejakande positiva energi möter sin motsats i Zvi Goldsteins rigoröst strukturerade livsverk som presenteras i turbinhallen i två delar. Konstverken i den ena delen och den teoretiska, forskningsbaserade From My Archive i den andra. På en stor vägg, som vi ser redan från ingången, redogör konstnären för hur han ser på sitt livsverk: under rubriken Methodology 1978 − 2021 har han skapat sex kategorier i vilka han sorterar sina enskilda projekt och arbeten, sådana som redan är gjorda och de som väntar på genomförande. Under detta diagram, som varken är linjärt eller kronologiskt ordnat, hänger ett trettiotal montrar som visar skisser, anteckningar, urklipp och publikationer – material som ger bakgrunden och även förklarar de konstverk som visas i utställningens andra del.

Zvi Goldstein kommer från en ungersk-judisk familj från Transsylvanien. Föräldrarna överlevde förintelselägren och sonen växte upp med deras trauman. Efter att ha emigrerat till Jerusalem och utbildat sig till konstnär i Milano startade Zvi Goldstein sin karriär i konceptkonstens anda. Även om han kom att ta avstånd från den präglas hans livsverk av dess teoretiska och sakliga förhållningssätt. Det blev hans metod att djupdyka i svåra ämnen och ändå hålla avstånd. Han kom att drivas av ambitionen att lämna även det västerländska sättet att se på konst och skapande, på livet och relationerna människor emellan. Han vill trotsa tankefiguren att konst skapas av konst och att utvecklingen styrs av västerländska konstcentra. Han sökte sig nya vägar genom mångåriga, vindlande resor i Afrika, Asien och Mellanöstern med målet att hitta sin egen konstnärliga praktik och världsbild. I skisser och teckningar spårar vi hans möten med människor, kulturer och estetiska avtryck, liksom med olika religiösa system.

Zvi Goldsteins konstverk är minutiöst genomarbetade, med delar professionellt handgjorda under hans ledning och sammanställda av honom själv. Inget lämnas åt slumpen som dock i grund och botten är temat. I det stora verket E.T.N.O. – Winds from the Sahara: Sirocco – Day 4, från 1996/1997, apostroferas den torra ökenvind som sveper över stora områden, olika länder och kontinenter. Den har olika namn som sirocco, harmattan, ghibli och kan bära med sig sand ända upp till våra breddgrader. Människor tillverkar olika fönsterskydd i olika kulturer för att komma undan. Dem har Zvi Goldstein sammanställt i detta stora verk. Han ser vinden som en metafor för fri rörelse över världen där centrum ligger just där vinden är, på samma sätt som konstnären själv utgör mittpunkten i sitt livsverk.

Reconstructed Memories (Lariam B), 2001-05 © Zvi Goldstein, Foto: Ron Amir (Klicka på bilden för hög upplösning)

Reconstructed Memories (Lariam B) avviker med sin dramatiska framtoning från de andra verkens återhållsamma känsloläge. Lariam var en tidig malariamedicin som hade svåra hallucinatoriska biverkningar. I svart och silver framställs modellen av ett berg med en krypande salamander. Till höger lyser en mardrömslik månskära. I verkets mitt listar en tabell länder, folk och byggnader som konstnären har besökt. Vitrinens glas är sönderslaget, sprucket i likhet med Marcel Duchamps stora glas, Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med. Även ett annat verk som handlar om mått och att mäta kan sägas referera till Duchamp. Det visar sig alltmer att det inte är så lätt att som utbildad konstnär ställa sig utanför konstvärldens sammanhang, varken i produktions- eller i receptionsläge.

Liv och verk sammanflätas i ett slags allkonstverk hos Zvi Goldstein. När den legendariske curatorn Harald Szeeman 1983 ordnade vandringsutställningen Der Hang zum Gesamtkunstwerk samlade hans team utopister, visionärer, romantiker, modernister, surrealister och fundamentalister som i sin konst skapade mer eller mindre målmedvetet nya värdesystem. Var och en med sin egen föreställning i centrum, med ett eget perspektiv på utvecklingen av konsten, människorna och samhället både bakåt och framåt i tiden. Vid det datumet valdes dock endast det västerländska och det europeiska perspektivet. I dag när modernismen har en mer öppen laddning inkluderar allkonstverksbegreppet en större övergripande helhet, och kan handla om hela jordens överlevnad.
     Det som hägrar är fortfarande en annorlunda och ny värld. En som är bättre. För Zvi Goldsteins del: den fria människan som rör sig över jorden utan att hindras av vare sig inre trauman eller landgränser.

Malmö 2021-06-04 © Kristina Maria Mezei