Kastad/cast är titeln på Charlotte Gyllenhammars utställning på Bohusläns museum. Dubbeltydigheten är förstås avsiktlig. Man kan utläsa både att gjuta, vilket rör några av de centrala verken i utställningen och att kasta – både som att kasta en blick och i det bibliska, att den som är utan synd kastar den första stenen, och som att vara utkastad. Ludwig Wittgenstein-referensen i en av verksbeskrivningarna berättar också att tolkningsmöjligheterna här går djupare än till semantik och etymologi.

Utställningen innehåller verk i flera olika material som skulptur, video, fotografi och teckning, det stora flertalet från 2019, som då skulle ha varit nya om utställningen inte hade blivit framflyttad ett år av skäl som alla känner till.
     Förutom välkända Night Descend och Night Ascend från 2014 – närmast obligatoriska i sammanhanget – bygger kastad/cast mycket på relationer mellan de olika verken. Pälsmotivet i fotomontaget Montage 3 och skulpturen Fury är ett. Vagn/Carriage (modellen av vagntypen som förde offren till schavotten under franska revolutionen) och den stora textilen Cloitre des cordelliers (känt för mötet mellan revolutionärerna Robespierre, Marat och Danton) ett annat. De två avbildade barnen i skulpturerna Sittande jätte och Ute, jätte är ytterligare ett. Men det centrala sett till utställningen som helhet är videoverket Cast och dess statiska representation Moderform/Motherform.

Fury © Charlotte Gyllenhammar

Cast visar en kvinna, sittande drottninglikt, på en roterande skiva som en keramikers kavalett. Kvinnan är omgiven av fem svartklädda figurer som cirklar runt henne i en motrörelse samtidigt som de kastar gipslera över hennes kropp som gradvis täcks tills hon är fullständigt innesluten i den vita, stelnande, massan.
     Charlotte Gyllenhammar har under sin karriär mycket framgångsrikt ägnat sig åt perspektivskiften. I Cast har hon i stället för ett binärt förhållningssätt: stor–liten, upp–ner, synlig–dold, (träd)krona–rot, arbetat med rörelse och dynamik.
     Dynamiken blir tydlig i flera av videons skeenden: i figurernas medurs-moturs-rörelser, i att Charlotte Gyllenhammar valt tre kvinnor och två män vilket gör att hon undviker en enkel och slentrianmässig tolkning byggd på könstillhörighet. Men också i själva kaströrelserna som börjar aggressivt och avslutas på ett sätt som närmast liknar ömhet när modellens huvud innesluts i gipset.
     Cast utstrålar smärta men också skönhet och styrka på ett sätt som fascinerar, och i stället för ett isolerat och statiskt perspektivskifte som i exempelvis Night Descend och Night Ascend blir effekten här mer varaktig och träffande på ett djupare plan.

Verken i kastad/cast spänner visserligen över nästan tjugo års verksamhet men det vore fel att kalla det en retrospektiv. Dels är de flesta av verken nytillkomna men framför allt för att utställningen, i stället för något avslutat, pekar framåt på en utveckling som i högsta grad fortfarande pågår – kanske inte så mycket linjärt som i sina egna oregelbundna cirkelrörelser.
     När jag första gången såg Dö för dig, hängandes upp och ner över Drottninggatan i Stockholm, minns jag att jag tänkte: "Undrar vart det här konstnärskapet ska ta vägen?". Det känns frigörande att fortfarande kunna fråga sig samma sak.

Uddevalla 2021-06-21 © Olle Niklasson