Maria Hall är dubbelt aktuell med utställningar på Galleri Hammarén och Nässjö Konsthall. Jag har besökt Galleri Hammarén och trollbinds av målningar som med sitt mörker skänker tyngd åt de rosa vibrerande landskapen. Växtligheten speglar sig i ett rosa skimmer och bergen blottar sina sprickor.

I Floden slingrar sig floden fram mot en becksvart himmel genom ett rosaviolett ödsligt landskap. Kompositionen är konsekvent och det är med endast små variationer som bilden multipliceras. Likadant är det i Speglingar där träden speglas i den svarta ytan i en ödesmättad stillhet och tomhet. Upprepningen och ödsligheten är ett varningens tecken, men skänker också ett ovanligt lugn och eftertanke. Det finns en omsorgsfull hand bakom svärtan, i de lätta små penseldragen. 
     Sirens för tankarna till en serenad där varje färg är en ton men blir också som genomskärningar av jordskorpans lager i rosa, violett och gulorange. I målningens mitt finns en svart strimma som slukar blicken. Berg finns också avbildade i en serie kolteckningar från Hallands Väderö. De är rent avbildande och når inte samma surrealistiska känsla som måleriet. Detsamma gäller monotypierna som hänger i galleriets flera mindre passager. De är ömsinta och väl utförda men saknar den nerv som finns i måleriet.

Speglingar © Maria Hall

I Flora avbildas svensk flora i vissnande. Rangliga och sköra stjälkar som tycks växa från ingenting avbildas monokromatiskt. Det är bilder som Hall uppehållit sig vid under mer än ett decennium. Många av verken är de facto bekanta, några har tidigare visats eller är varianter på tidigare verk. Såväl Sirens som varianter av Floden fanns med sist Omkonst skrev om Hall 2018 – då på Vandalorum.
      Det är ett konsekvent och väl utfört måleri, som i och med utställningens titel fått en ny symbolisk tyngd. Hall lånar namnet på sin utställning från glömskans flod Lethe som är en av fem floder i Hades dödsrike. För att glömma sina tidigare liv och syften dricker de döda ur floden för att kunna återfödas på nytt. Landskapen är en plats för inre drama i en stämningsmättad berättelse om minne, liv och död. 

Göteborg 2021-09-01 © Marcus Appelberg