När distans mellan människor påbjuds och vintern behåller sitt grepp är Sunna Hansdóttirs färgglädje och generösa former på Gävle Konstcentrum något att värmas av. Utan stora åthävor påminner hon om det som brukar kallas livsglädje.
    Måleri och textil ingår i en harmonisk, närmast självklar förening i Sunna Hansdóttirs verk. Det må vara sidenfärg, akryl, viskos eller olja på råduk, bomullstyg eller akvarellpapper när konstnären formar minnen, mönster, poesi, logik och till och med materialromantik, som hon kallar en svit på ett 20-tal mindre bilder.

Vad är då fokus? På den frågan är Sunna Hansdóttirs svar tydligt. Med krita och airbrusch är målningen Fokus motsatsen till fokus. Att ha fokus kan numera betyda stark vilja och tydligt mål. Men vad händer om du har fel fokus, eller om fokus istället ligger i det anade, drömlika, suddiga?
     En annan målning med liknande anslag är Älven. Över mjuka vågor i ett böljande mönster som fördjupar iakttagelsen av detta böljande anas en pust morgondimma. Infälld i bilden finns en annan bild som en eftertanke, en påminnelse om älvens känsliga mikroorganismer.

Tjugofem © Sunna Hansdóttir	23:11 © Sunna Hansdóttir

Sunna Hansdóttir har med lätt hand målat delar av konsthallens väggar och till Älven lagt Kirkes towel. Gudinnan Kirke, som satt vid vävstolen ibland, blandade gift både åt Odysseus och hans besättning. Manskapet förvandlades ett tag till svin, men Odysseus stod emot giftet och blev bland annat bjuden på det underbaraste bad. Så där kan vi, liksom hjälten, från badet betrakta Kirkes handduk där den hänger vid fönstret. Kanske på en grekisk ö, kanske i en stuga vid älven.

Konstnärens andra fokus är det abstrakta och ordnade. Hon har sin grund i textilen och i en gedigen textilutbildning. För inte alltför längesen hade hon placerats i textilfacket, men i dag är gränsöverskridanden inget konstigt.
     I sitt måleri har hon dock inte släppt den vävda världen. Rep, mönster och strukturer blir till raster för hennes färgglädje. I en målning som Tjugofem bildar 25 röda cirklar (solen?) en ram kring ett mönster uppbyggt av rep i starkt blått (natten?). Om det handlar om att fånga eller erbjuda vila som i en hängmatta är svårt att avgöra, men jag anar att målningen handlar om trygghet.
     Blå rep och blått raster finns även i andra målningar. I Nio finns röda cirklar på ett stramt blått raster (men cirklarna är inte nio utan elva) och i 23:11 ligger en orange stängselstruktur över rundade, abstrakta former. Kanske var det poesin och det anande som lockade Sunna Hansdóttir till måleriet. Hur långt återstår att se.

Gävle 2021-02-20 © Niels Hebert