Linda Hedendahl inringar i sitt konstnärskap den skapande människans villkor. Än förflyttar hon henne till en värld av andeväsen, än till randen av ett stup där fasa och ångest anas. I veka men träffsäkra teckningar, stora som små tygskulpturer, collage och målningar blottas skapandets vedermödor, hotfullhet och lockelse i den utställning som Västerås konsthall inleder vårsäsongen med.

”Pölarna av kräks lyste som oljemålningar” skriver hon i sin senaste diktsamling som utkom 2015, ett eget omdöme om kanhända det egna måleriet som, som hon fortsätter, förväntas ta plats i ”den konsthistoriska bordellen”. 
     Målat har Linda Hedendahl gjort ända sedan hon gick ut Hovedskous målarskola 1969. Det konstnärliga arbetet innefattar både skrivande och bildkonstnärligt skapande. Teckningar och collage har åtföljts under de senaste decennierna av experiment med tygskulpturer och fyra publicerade diktsamlingar.

Realitéten är en blödande fé, Hål, Starka drömmande krafter, tygcollage © Linda Hedendahl

Med skälvande linjer fångar hon kärlekens yttringar som livets essens då hon tecknar kvinnlighetens olika perioder där rollen i familjen flätas samman med det konstnärliga skapandet. Ända tills det inte längre håller, och tvåsamheten kantrar mot ensamheten. ”vi lekte horor och konstnärer / det fanns en mening omgiven av ogenomträngligt mörker”, som hon skriver. Meningsförlusten gestaltas i skrämmande ärliga huvudskulpturer i tyg, tomma och svarta inuti.

Det är Linda Hedendahls tygarbeten som imponerar. Den långa raden av masker, hon kallar dem fauner, stora torser, händer där fingrarna förvandlas till teaterdockor och groteska huvuden som anspelar på Munch – allt fylls av en brutal naivitet, en besatthet där själva hantverkets upprepande rörelser med besvärjande envishet jagar ikapp en vision. En inre föreställning där ”frånvaron ser på dig med sina stela ögon / frånvaron är köttet i en fabel”. I verken förenas så verklighetens två sidor: den förgängliga kroppen och fantasin där konstnären sitter självsäkert och filosoferar bortom tidens gränser. Eller som en av titlarna lyder: Realiteten är en blödande fé.

Västerås 2021-02-08 © Kristina Maria Mezei