På bara några få år har Dina Isæus-Berlin hunnit presentera separatutställningar på Wetterling Gallery och Fullersta Gård, och detta trots att hon utexaminerades från Konstfack så sent som i juni 2021. Inget i hennes stilistik eller måleriska förhållningssätt skvallrar om att hon skulle vara ny på kulturscenen. Med denna, hennes hittills största separatutställning, befäster hon sin position ytterligare och markerar så sin seriöst sökande inriktning.

Det är intressant att se med vilken självklar pondus unga, kvinnliga målare som Linnea Rygaard (f. 1990), Anna Pajak (f. 1992), Ida Persson (f. 1985) och här Dina Isæus-Berlin (f. 1991) tar sig an det klassiska bildbyggandet, där en konstruktiv grundstruktur delvis tjänstgör som bas för själva berättandet. De fyra skiljer sig åt på många sätt (se länkar nederst i artikeln) men övertygar alla med sina stora, kraftfulla målningar där hard edge och geometrisk emblematik i flera fall utgör stommen.

Ghost Song (Pluto), 180x180 cm © Dina Isæus-Berlin Big Luck (Jupiter), 180x180 cm © Dina Isæus-Berlin

Av de fyra ovan nämnda skiljer sig Dina Isæus-Berlin genom att förutom sitt bruk av konstruktiva element också närma sig abstrakt expressionism, och stundtals något som skulle kunna benämnas som fransk tachism. Men ingen av de två konstinriktningarna beskriver helt hennes stil och angreppsmetod. Den precision med vilken hon återbearbetar de svepande, "tachistiska" penseldragen hör heller inte självklart hemma i en historisk tradition. Den är snarare uttryck för en ambition att smälta samman slump och kraftfullhet med en noggrant kalkylerad struktur, en grid.
    Associationen leder vidare till amerikansk pop-konst och framför allt till Roy Lichtensteins "Brush Stroke"-målningar. De emblematiska penseldragen framstår i högre grad som tecken än som spåren efter en spontanistisk målargärning. Gesten betraktas i återblickandets ljus.

Utställningstiteln Star Verse ringar väl in Dina Isæus-Berlins svit av tio stora målningar, vilka alla har kopplingar till planeter i vårt solsystem. Genom associationer till olika klimat på respektive himlakropp skiljer sig verken också åt rent koloristiskt. Målningen Burning Up (Mars) är självklart röd och eruptiv, som en eldkaskad fångad i skenbar stillhet, medan målningen med Uranus som tema är svalt blå med additiva associationer till vintergatans stjärngitter.
    En målning som både förbryllar och befäster är Amaterasu (Sun) med dess något glissandoliknande färgackord i kombination med en centrerad grundstruktur. Solexplosioner och plasmaskurar har här på detaljnivå fått formen av uppbrutna hexagonmönster – en intressant överföringsakt av fysikaliskt eruptiva fenomen.
    I sin sammansatta helhet är Dina Isæus-Berlins utställning ytterligare en indikation på att hon är, och i än högre grad kommer att bli, att räkna med på den aktuella konstscenen.

Stockholm 2021-08-25 © Leif Mattsson

Linnea Rygaard, Cecilia Hillström Gallery 2017>>
Anna Pajak, Stene Projects 2020>>
Ida Persson, Modernautställningen, Moderna Museet 2018>>
Dina Isæus-Berlin, Wetterling Gallery 2019>>