Det är alltid en upplevelse att möta Edward Jarvis sällsamma lyrik för målare. Dialogen pågår med poeterna, martyrerna, särlingarna, mystikerna och alla de som hyllar livets upphöjda tillkortakommanden. Det är i den församlingen en tvingande nödvändighet att härda ut med vakna ögon.

Gunnar Ekelöfs bländade furste kommer oss till mötes. Målningarna med sitt tvingande solguld är som janusansikten, förrädiska naturer som vederlägger sina påståenden i samma stund som de yttras. Konsten lever i limbo. Livet existerar i utkanten. Målningarna inbjuder till att tolka tecknens hemligheter. Men de låter mig labyrintiskt återkomma till ett och samma budskap, en och samma punkt av pågående pendling.
     Tyngden träffar i det inre gallerirummets rekviem. ”Allt kött är hö” möter ”Allt kött är inte hö” enigmatiskt skiftande mellan tröst och förtvivlan, mellan bibelordet och Werner Aspenströms dito, mellan far och mor. Kristusbäraren tar hand om sonen och i triptykens mittparti bärs han av vågorna in i bortomvärlden. Skuggspelet i livsspegelns högervinge bildar fjärilens efemära lopp ut ur tiden.

Allt kött är inte hö och Allt kött är hö © Edward Jarvis (Klicka på bilden för hög upplösning)

Det är ett tekniskt mödosamt arbete som Edward Jarvis ägnar sig åt. Bladguldet skall fixeras och temperan är tvingande, biter snabbt ifrån. Ändå är den förunderligt mjuk i hans händer. Det sägs att bilden blir helig först när ikonmålaren avslutat den. Men här blir processen del av upphöjelsen och av den pågående undergången.

Sedan Edward Jarvis visade sina ikoner på Nationalgalleriet i Stockholm 2014 har arbetet fördjupats och mitt i sin förtvivlan lyckas han förmedla hopp; arbetet med bilden som tecken, uppenbarelse eller förmedling är det i grunden väsentliga, verkligen viktiga. Smaka på orden, skölj ögonen med dem. Hunden och Åsnan är hjältar och antihjältar. Ägget bär fröet till förstörelsen och uppståndelsen.
   En klassiker som Frithiof Dahlbys De heliga tecknens hemlighet är lockande som medhjälpare i mötet med Edward Jarvis bilder. Styrkan är ändå att de otolkade träffar exakt, som blinda projektiler utlöser de existerandets inneboende osäkerhet. Jag, du eller ”Bengt” som är vem som helst vägs till vägs ände. Var vi alla för lätta, eller döttrar och söner av mull?     

Stockholm 2021-01-19 © Susanna Slöör