Kön ringlar sig runt kvarteret mot entrén, tyvärr inte till Konstfacks kandidatutställning på Konstnärshuset; deltagarna borde ha styrt stegen dit. Men nu var det prestigeväskorna i skinn som hägrade. Jag håller med studenten William Reed som utrustat ett av sina målade monster med en ”Gucciväska” om människans mer förryckta preferenser. Konstkandidaterna är ett måste att se om man vill bli på gott humör och njuta av en lyxig vecka då flera avgångsutställningar pågår samtidigt.

Femton studenter har spritt ut sig från Loungen på nedre plan genom trapphuset, Stora Galleriet och slutligen till Lilla Galleriet högst upp. De olika rummen har nog inte tematiserats men vart och ett bildar ändå sitt eget sammanhang.
     I Loungen möts de mer lågmälda objekten och målningarna i de mindre formaten. Erik Johanssons hermetiskt slutna lyckobrunn på golvet möter ”orospärlorna” i den trädda kulram som står en bit ifrån, med enkel och effektiv titelpoesi. Vilma Hammare prövar sitt material och trär väggarna med en längre rad kvadrater, som sedan David Roos arbetar vidare på med sitt formalfabet stavat med hjälp av en begränsad palett. Båda bekräftar intresset för den måleriska grundforskning som pågår bland de yngre konstnärerna som inkluderar uttryck och objektets material.

© Isabella Kalén

Hannes Ferm bjuder på en guidad tur till den förlorade horisontens transitzon som startar redan i entrén. På planet utanför Stora Galleriet ligger den första kreativa rivningen, inte efter ett utmanande upprättstående hinder för hopphästar utan snarare rester av en havererad järnvägsbom.
     Installationen av Leonie Dahlström passar väl som introduktion till den digitalt verkande kakofoni som utbryter i det mörklagda Stora Galleriet. Myllret av skärmar i storformat, projektioner och mitt i allt en koja för vardagströtta, med gosedjur och saga, skapar ett rum som det går att spendera inspirerande tid i.
     Henrik Söderström har byggt upp ett spökspel, där 3D-animeringen påverkas av hur digitala punkter stöter på varandra och genererar andar som hemsöker rummet. Tillsammans med bland andra Caroline Nords digitala ”målningar”, den ena baserad på flytande stål den andra av misshandlad 8mm:s film, skapas ett dynamiskt samspel.

© Sunniva Ingvarsson © Fredrik Odenius © William Reed

Energin fortsätter upp i Lilla Galleriet där William Reeds monstermålningar möter Sunniva Ingvarssons storslagna måleriska utspel på 2x3 meter. Ylva Kublik Borg arbetar som flera andra med att tillföra minimala ingrepp i funna material, som här galvaniserat stål. Mitt i rummet står Bordet av Fredrik Odenius, med fjäderrullad helfigur, martiniglas och ett förvånat får som överdimensionerad prydnadsfigur.
     Hela rummet andas arbetsglädje liksom utställningen i stort. Det ska bli väldigt kul och intressant att se vad som kommer ur alla denna kraft när det blir dags för masterutställning om ett par år. Konstfacks konststudenter får en fördel av att visas solo, med möjligheten att synas och ta ut svängarna på ett mer iögonfallande vis än när övriga fack är med och slåss om uppmärksamheten.

Stockholm 2021-06-01 © Susanna Slöör