I internationella konstsammanhang är det inte ovanligt med konstnärer som visar prov på hur analog maskinteknik kan kreativt återbrukas långt bortom dess ursprungsfunktion. De mångsidiga möjligheter som gamla mekaniska maskiner kan erbjuda i kombination med klassisk elteknik är något som har en stark lockelse för flertalet konstnärer. Möjligen är det för enkelt att kalla det retroromantik, men visst finns där en antydd misstro mot de torrt fungerande konstruktioner som dominerar vårt moderna tekniksamhälle. I Youngjae Lihs fall handlar det om ålderstigna fyrar som får stå för drivkraften både vad det gäller berättarflöde och konstnärlig teknik.

Youngjae Lih (f. 1984) har en bakgrund som elingenjör i Sydkorea, och då känns det förmodligen ganska naturligt att kombinera denna yrkeskunskap med det som tillkommit genom studier på Malmö Konsthögskola. Det är också bland studerande på just den högskolan som man har kunnat se många intressanta experiment med analoga maskiner ta form under åren. Ett lysande exempel är Thale Vangens märkliga grodkarusell som visades på AnnaElleGallery 2012.
    Men för Youngjae Lih är det som sagt fyrarna med deras grafiska utformning, analogt rörliga teknik och optiska lösningar med olika linssystem som fascinerar. I den fyrbojliknande installationen Navigational Aids löper en lång filmslinga mellan ett antal utlöpare och in i en ålderstigen filmprojektor. Den skapar sedan på den grå väggen en suddig projektion av filmrutorna – alla föreställnande just fyrar. Installationen ackompanjeras av ett arytmiskt ljud från en bastrumma.
     Det är en skör och vacker men också känslig konstruktion som Youngjae Lih här presenterar, en mekanisk installation som säkert kräver en konstant vårdande kärlek från assisterande tekniker.

Double Sun No 5 och No 6 © Youngjae Lih (Klicka på bilden för hög upplösning)

De magnifika fyrtornsformerna återkommer i verket Checkmate, där alla pjäserna tagit formen av fyrtorn, enligt uppgift efter verkliga förlagor. Hur ett eventuellt schackparti skulle te sig, då brädet delats på mitten av en spegel, kan man fundera på. Men intressant är ändå brädspelet som objekt i all sin omkullkastade logik. Självklart går associationerna också till den schackspelande Marcel Duchamp, men där tar likheterna slut i det här fallet. Verket visar snarare på en grundmurad kärlek till hantverket i sig med alla de fint utmejslade pjäserna.

Minst lika intressanta är i mitt tycke de gelatinsilverfotografier som återkommer i ett femtontal varianter på utställningen. Det handlar även här om en analog teknik; fotografiskt material har bearbetats kemiskt och ljusmässigt på olika sätt. Tanken går till de kemigram och fotogram som alkemistiskt inriktade konstnärer experimenterade med kring förra sekelskiftet. Senare tog också några av dadaisterna vid och skapade enigmatiska bilder med fotografier i gradvis upplösning.
    I Youngjae Lihs fotografiska tillämpningar är tekniken mer organiskt orienterad. Rytmiska abstraktioner blandas med igenkännbara delformer. Återkommande är ett antal blad- och växtdelar vilka hjälper perceptionen vid eventuell tolkning och uttydande. Överstyrda färger, som ofta tycks påverkade av en solariseringsprocess, skapar rumslig osäkerhet; det som borde vara ljust har ibland inverterats till mörker. I Färgfabrikens råa lokaler kontrasterar dessa gelatinsilverfotografier som glittrande fragment av en verklighet utanför själva byggnaden – som solkattsreflexer av en reell värld men med tydliga inslag av slumpgenererad fiktion.

Stockholm 2021-04-01 © Leif Mattsson