Madonnor och vanligt folk bildar här en finurlig sammanställning av äldre medeltida madonnaskulpturer från småländska kyrkor –  en delvis bortglömd kulturhistoria i vårt land – med nutida madonnaskulpturer av Åsa Holmlund samt Helge Ruglands träsniderier. Träsnidandet är en folkkonst som länge levde i det anonyma. Helge Rugland var verksam i Kalmar i början av seklet där han gjorde autentiska sniderier av ortens småfolk med sina olika personligheter som förebilder. Här finns även kopplingen till museets permanenta utställning om folklivsskildraren Albert Engströms livsverk.
     Betydelsen av de historiska madonnorna som källor för att hämta styrka, hjälp och tröst i livets svårigheter är tydlig. Maria har alltjämt och i alla tider haft denna funktion för de troende. Dessa skulpturer stod på så vis lika nära människorna som de folkliga träfigurerna vilka visar fram scener ur vardag som vid fest.

© Åsa Holmlund. Foto Ingeli Aalto (Klicka på bilden för hög upplösning)

Det blir en intressant kontrast med Åsa Holmlunds madonnaskulpturer i lindträ, ett följsamt material som hon bemålar, där färgen också blir till ett uttryck. Hon leker med proportionerna där uttrycket kan te sig abnormt. Tanken kan gå till Frida Kahlos rättframma skildringar av sig själv i sin utsatthet, som motvikt till den stereotypa kvinno- och modersrollen. Samma omutliga kraft och beslutsamhet märks samtidigt som sårbarheten.
    Åsa Holmlunds intresse för medeltida skulptur och folkkonst är tydligt. Syftet är att lyfta fram människans värdighet och humanitet, trots att man just därför också kan uppleva dess motsats.

© Anna Berglund. Foto Ingeli Aalto (Klicka på bilden för hög upplösning)

Opus Orno är titeln på  glaskonstnären Anna Berglunds glas- och pappersutställning. Opus betyder verk på latin och orno dekorativa element – eller på turkiska: aska. Här möts vi av en skog av glas och väcks av förundran som inför naturens verk. Allt är välkomponerat – formerna i sina olika finstämda färgnyanser är utan annan funktion än att bara representera sig själva.
    Glasen är blåsta av Micke Johansson i Örsjö och inspirationen kommer från Nils Landbergs tulpanliknande glas från Orrefors. De är en hommage till honom.
    På väggarna hänger de origamivikta, inramade pappersverken. Likt solfjädrar vecklar de ut sig i japansk precision och förfining. De är bokblad ur gamla loppisböcker som kom till under pandemitiden. Ur tråkigheten samt det vardagsnära och enkla föds det mest sköna.

Eksjö 2021-06-01 © Ingeli Aalto