Grönfinken Chloris chloris placerades av Linné först bland korsnäbbarna men hör taxonomiskt, precis som namnet antyder, till arten finkar. Från att tidigare ha varit vanligt förekommande från Skåne upp till Jämtland och längs Norrlandskusten är grönfinken idag starkt hotad och rödlistas av Artdatabanken.
     Grönfinken i Nevven Gallery är inte bara hotad, den är död, huvudlös, spetsad upp och ned på en ekpinne med väggfästet draperat av en bit grönt regnjacketyg som snörpts ihop med en halsduksring i horn med en utskuren rentjur som motiv. Det är inget stort objekt, kanske en halvmeter totalt på höjden, men det definierar Olof Marsjas installation Triple 4.

Det är ingen nackdel att ha samiskt påbrå i dagens samtidskonst, men det ska samtidigt sägas att jag aldrig har känt att Olof Marsja lagt sin samiska bakgrund som ett lager på ytan i sina verk. Däremot är jag övertygad om att den finns där, och att välja bort kan vara en lika stark drivkraft som att välja till (lex Lundell: ett inställt gig är också ett gig).
Här blir Tiden – titeln på finkobjektet – både motivet och målet för en procession bestående av tre figurer, Orakel I, II och III, övervakade av fyra glasmasker monterade på väggen bakom.
     Figurernas riktning är tydlig. Deras stelt leende ansikten, gjutna i brons, är vända mot vad som kunde vara ett krucifix eller en altartavla, inte en död fågel, en bit vildmarksjacka och lite kommersiell sameslöjd. Däremot är kopplingen till tiden så utsträckt att den svävar över alla gränser. Glasmaskerna, grova och groteska, skickar signaler till det antika Grekland medan de tre orakelhuvudena mest av allt ser ut att vara hämtade ur barnprogrammet Tomas och hans vänner (Thomas the tank engine). Samtidigt är oraklens gester medeltida och påvelika medan kläderna är en samtida materialremix av filtar, rep, bilklädslar, mårdpäls och Gore-Tex.
     Tiden tappar sin förankring i figurerna och med det förloras också minnets möjligheter att knyta an till något hållbart när det måste fästa vid ett rörligt mål. Allt blir flytande i historielöshet. Och kanske är det vad Olof Marsja vill berätta här: förtöjningslinorna till det förflutna är kapade. Förankringen till de kulturella rötterna är borta – hans egna eller som representanter för ett kollektiv.

Olof Marsjas Triple 4 berättar en historia på flera plan, inte minst genom detaljerna: repknoparna i oraklens klädedräkter, glasmaskernas montering på plafondsocklar, regnjackans logotyp. Jag är inte tillräckligt mycket vildmarksfashionisto för att känna till preferenserna för vare sig skoteråkande samer eller fjällturister men jag vet att The North Face-loggan inte är där av en slump. Men om berättelsen ska nå fram handlar det också om relationer. Inte bara mellan de olika objekten utan minst lika mycket om deras placering i förhållande till rummets form och volym. Och får man ihop allt det kan det bli en riktigt bra installation. Som den här.

Göteborg 2021-05-05 © Olle Niklasson