I Kiruna bjöd kommunen på avskedsfika i stadshuset. Sedan kunde alla som ville ta med sig en tegelsten hem som ett minne av detta stadshus som kallades Kirunabornas vardagsrum och snart skulle rivas. Få kunde föreställa sig att stora delar av stadens centrala delar skulle rivas och en del byggnader flyttas till ett nytt centrum. Nu pågår detta sedan flera år.

Örebrokonstnären Kathie Pettersson, som har en del av sina rötter i Kiruna, har följt stadsomvandlingen och fångar den i grafiska bilder som nu visas i Bollnäs konsthall. hennes bilder kan ses som en saklig och noggrann parabel om tidens gång och alltings nedbrytning. Fast den här gången påskyndas allt av krafter som synligt eller osynligt är verksamma i det som sker.
     Vi ser den stora spricka i marken som varnar för att malmbrytningen under Kiruna håller på att bli riskabel för invånare och bebyggelse. Där finns de halvt rivna och övergivna husen med trappor, tak och väggar i oordning. En betongform, som sparats av det rivna stadshuset, påminner om en gravsten eller en stele.
     Kathie Pettersson tar oss till underjorden via gruvschaktet till gruvgångarnas tvära utsträckning och till det stora flödet av malm ur gruvan, därefter till produkten som exporteras i form av järnmalmspellets (exempel finns i utställningen). Här finns också ett antal etsningar av stenprover. Och tegelstenarna som Kirunaborna fick efter fikat ligger ännu murade.

Kathie Petterssons grafik kan sägas vara direkt och kraftfull. Bilderna är genomgående i collografi (limtryck). Men det kraftfulla och sakliga kan inte dölja en underliggande sorg över det som sker när något faller sönder och att det som människor tagit för givet ska bort och försvinna. Något som människor skapat under andra förhållanden raseras snabbt och beslutsamt. Hur kommer det nya att bli?
     I några bilder om stadsomvandlingens fortsättning framstår den som ett brädspel med flyttbara brickor. Jag tänker på stadsplanerarnas långtidsverkande makt, hur viktig stadsplanering är för invånarna och nya generationer av stadsbor. Storskaliga förvandlingar i en stad lockar människor att stanna och följa förändringarna vecka för vecka. Att stanna och betrakta kan också handla om något mer än om aktiviteterna på markytan: att bearbeta insikten av världens ständiga omvandling – även i de egna kvarteren.

Bollnäs 2021-09-01 © Niels Hebert