Den tyske målaren Neo Rauch (f. 1960) skapar en bildvärld med mycket tydlig identitet. Måleriet är i grunden figurativt och i teknisk mening traditionellt. Bildvärlden är däremot förskjuten in i ett drömlikt, paranormalt tillstånd.
    Utställningen The Signpost på David Zwirner Gallery i New York, med målningar tillkomna detta år, är typisk för Rauch. Det rör sig om stadsmiljöer med människor samlade i märkliga situationer, klädda på sätt som vagt signalerar 1700- eller 1800-tal, men med undantag som omkullkastar tidsbestämningen. Färgerna är skruvade på ett sätt som närmast för tankarna till att inom fotograferandet framkalla diafilm långt efter bäst före-datum i framkallare för negativ färgfilm. Eller mer konkret en dragning åt överdriven turkos och magenta med hög mättnad. I vissa målningar är färgskalan reducerad till en eller två nyanser.
    Målningarna i The Signpost hålls samman på detta sätt och genom att det i de flesta förekommer pilar utan närmare förklaring. De märkliga scenerna för tankarna till teater, eller någon form av religiös hänryckning. Blickar möts sällan, utan alla människor tycks inneslutna i sig själva trots att de utför någon sorts kollektiv handling eller transaktion. Det finns i många av målningarna en koncentration av ljus som skiljer sig i intensitet och temperatur från den övriga miljön, som ett slags elektriskt sken.

Installationsvy © Neo Rauch

Spelet mellan det absurda, det allvarstyngda och det högtidliga, liksom de kolossala formaten och de konsekventa arbetssätten, är gemensamma drag hos flera konstnärer som kommit ur båda sidor av det delade Tyskland och nått toppskiktet. Jag tänker inte minst på de ett par decennier äldre Anselm Kiefer, Gerhard Richter och Georg Baselitz.
     Neo Rauch bor och verkar i sin uppväxtstad Leipzig, och har räknats in i 90-talets Nya Leipzigskola. En skola präglad av den klassiska västerländska måleriteknik som lärdes ut i östblocket, korsad med västblockets popkonst och abstraktion. Han är en allmänt mycket känd figur i samhället och nyligen föremål för en viss kontrovers. Den började med att han beskrevs som bidragande till en politisk högervridning i den tyska konstvärlden, följt på en rad uttalanden om samhällsklimatet – en kontrovers han inte vill kännas vid. I några fall droppar han ändå in ett bildelement som något tydligare kan tolkas som en samhällskommentar, men i huvudsak lämnar han berättelsen åt betraktaren att skapa och förbryllas av.

New York 2021-12-02 © Mattias Lundblad