Konceptet för Silent mail bygger på ett slags kedjebrev där sex av 3:e Våningens deltagande konstnärer fått bjuda in ytterligare varsin konstnär vars arbete intresserar och inspirerar. Verkslistan är uppdelad i dessa par, men i utställningsrummet är de inte till lika stor del hopparade vilket också skapar andra sammanhang. Flera av konstnärerna har däremot visats tillsammans förut, och det är tydligt att de ingår i samma vänskapskrets. 

Hanna Antonsson har ett konsekvent bildspråk och en metod som imponerar. De två verken Auto wing av taxidermi och bildelar är omedelbart visuella. Det ena är ett av trutvingar bevingat bildäck, det andra en krossad bilruta med flaxande duvvingar. Antonsson beskriver hur de påkörda fåglarna får artificiellt liv och monteras på den maskin som dödat dem.
     Hon har bjudit in Sara-Lovise Ask Ewertson som dekonstruerar Jeremy Scotts bevingade Adidas-sneakers och sätter ihop dem till nya objekt i digitala skulpturer. Det för tankarna till Antonssons tidigare fotografiska verk av bevingade skor av märket Hermes, med en koppling till grekisk mytologi, som saknas här.

© Adam Haugbak © Andreas Sandberg

Andreas Sandberg och Adam Haugbak har vanligtvis ett tätt samarbete, men här visas åtskilda, enskilda verk. Adam Haugbaks målning Nya killingar föds varje år är tyvärr placerad på ett trappräcke. Det är dock ett föreställande måleri med fina kvaliteter av en konstnär som fortfarande tycks söka efter sitt språk.
     Andreas Sandbergs två obetitlade verk är däremot svårtydda. Här återkommer sammansättningen av disparata objekt: två i grönt inklädda stativ i kryssformation. Över det ena hänger en gummiabborre och en fastkedjad kål i plast, i den andra en uppfläkt smådjurshud. De båda konstnärerna presenteras i text bara med en gemensam spellista: John Holm – Tid, Lou Reed – Magic and loss, Joni Mitchell – Song to a seagull med flera. Kanske finns svaret att finna däri?

För Mathilda Frykberg och MissGoff Etown står det mentala resandet i fokus i en tid av karantän. För Etown sker ett resande i Google maps över Milanos konsulat i en serie målningar och i Frykbergs videoinstallation skildras resandet i ett romantiserat skimmer.
     Ett annat slags resande ser jag i Jenny Johanssons verk som för tankarna till ungdomens gothrockband. I was here, inristat i isoleringsplast känns såväl juvenilt som det för tankarna till inristandet av sitt namn under resan.

Cecilie Penney och Line Finderup Jensen reser inte längre än till sin innergård i 3D-animerade videor, som beskrivs undersöka relationer mellan människor i gemenskaper där man ofta känner sig isolerad.
     Alexander Gustaf-Thompson och Ela Polkowska har utställningens enda gemensamma verk och avbildar i fotoserien Keep in position händer hållandes olika föremål.
     Sammantaget är det en spännande utställning av en ny generation konstnärer värda att fortsatt följa. Dialogen mellan de sex paren är av varierande djup, men här finns beröringspunkter som skulle tjäna på att fördjupas.

Göteborg 2021-11-09 © Marcus Appelberg