Det är ett tjugotal verk av Torsten Andersson som visas på Tomelilla konsthall. Det rör sig om oljemålningar och kolteckningar som han under sitt liv sparade i ateljén och som kan betraktas som rotverket till hans konstnärskap. I den luftiga konsthallen hänger stora oljemålningar löst uppspända, ingen nitisk perfektion utan snarare en slags skenbar enkelhet. Det är målningar som är märkta av ett liv bland andra målningar, med tecken efter tidigare spännramar, färgstänk och smuts.

Rotverket, Tygskulpturer, Foto av Joen Bergenrud © Torsten Anderssons Stiftelse (Klicka på bilden för hög upplösning)

Abstrakta former vecklar ut sig över de ljusa dukarna, bryter sig loss från sina fundament och letar sig upp från underlaget, bort från det fasta och kröker sig i sin egen form. Tydliga linjer av kol möter hastig och klar oljefärg, bitvis bestämt placerad, bitvis mer trevande och upplöst – allt i relation till det andra, till det ljusa. Särskilt tydligt blir detta i de fyra verken Mina svartbrokiga kor, där den ätande mörkblå färgen nästan brutalt formar sig i sin ljusa omgivning. De bildar märkvärdiga former som fiktiva skulpturer eller filosofiska tankenötter, men bär även med sig något djupt personligt: ett dovt maskinljud som dämpas av tjocka väggar.

Intill denna serie av verk hänger tre målningar som har lättat från det fasta och befinner sig i ett svävande tillstånd. De står under titeln Folklivsskildringar i förteckningen. Här fylls ytan av mjuka toner och linjerna sveper organiskt som om formerna vore tillfreds, tryggt inbäddade i färgen.
      Sökandet känns genomgående och visar sig i bilderna genom en kamp, motivets kamp mot det tvådimensionella, djupets kamp mot ytan. Här väcks tankar om bildens bedrägeri och ett sökande efter objektets gränser och strukturens upplösning, allt ledsagat av en egenartad hand.  

Viktoria, 1970, opd, 109 x 89 cm © Torsten Anderssons Stiftelse	Utan titel, 1990-1999, kol, 45 x 38 cm Foto: Carl Henrik Tillberg/Galerie Nordenhake © Torsten Andersson

Går man en trappa ner kommer man till underjorden. Här visas Torsten Anderssons målningar med dramatiska titlar som Blodfontän, Blodkar, Stupstock och Gravsten. De bärande formerna kopplas samman, överförs och förvandlas, får ny funktion. Den blå färgen dominerar och blir symbolisk, även det forsande blodet är blått. Gravstenen i sitt mörkblå uppsamlingskärl sätter punkt som den monolit den är, men med ett förhoppningsfullt uttryck, för mycket snart kommer något att välla ut genom dess mörka mynning.

Tomelilla 2022-11-21 © Karin Holmer