Att kliva in i Leontine Arvidssons utställning Rustningar är som att ertappas med att smygtitta in i en tonårsflickas förborgade värld, där kärlek, trots och längtan paras med äckel, underkastelse och vanmakt. Det är den hudlika tonen av rosa som är utställningens grund, ständigt återkommande i kjoltyg, i fragment av underkläder och omslutande olika putande objekt.
      Det är också helt följdriktigt att Leontine Arvidssons projekt A01 i bokform inleds med ett citat ur Marguerite Duras bok Älskaren – denna återblickande kortroman där det erotiska begäret mellan en tonårsflicka och en äldre man skildras i drömskt bakåtperspektiv.
      Leontine Arvidsson som i tidigare utställningar (se nedan) visat en så starkt expressiv sida söker sig nu mer mot det introverta reflekterandet. Imaginära återblickar och fiktiva reminicenser blandas med uttryck för den unga människans törst och längtan. I själva mognadsfasen ligger allt naket och blottat men samtidigt förslutet som i en puppa.

Installationsvy med Rustningar © Leontine Arvidsson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Det första rummets spatiösa anslag står i stark kontrast till Väggen i rum nummer två, där ett myller av fragment, objekt och skisser täcker hela den vänstra fonden. De två rummen kompletterar varandra på ett utmanande vis. Kanske kan man se dem som två sätt att presentera ett tankeflöde, eller som beskrivningen av en mognadsprocess där varje objekt är fullt utbytbart mot någonting annat.
        På ett av de hängande verken i första rummet kan man läsa "Blev kanske inte kropp men ord" och det imperativa "LÄNGTA". Ytan på den uppspända "huden" i rosa tyg har fått ge plats åt ett antal nedkastade tankar, åt ett reflekterande klotter där törsten och åtrån är en del av den övergripande tematiken.
       I Pölen på golvet, åter med rosa som grundton, erbjuds ett samlat koncentrat i diminutiv form. Det skulle kunna liknas vid hittegods på stranden där vart objekt förlorat sin historia. Här finner man glänsande pärlor, strumpebandshållare, tuggummiformer, kvistar, snoddar och färgade pappersbitar. De går att tolka som artefakter av en mer allmängiltig karaktär, eller som minnesfragment på färd mellan det personliga och det privata.

Stockholm 2022-10-12 © Leif Mattsson

Recension från AnnaElleGallery 2017>>
Recension från AnnaElleGallery 2015>>