Sonia Delaunay hade en önskan om att få integrera färg och form i livet, utanför måleriets ramar. Hon älskade färgen i abstrakta kompositioner inom både måleri och design. Konstnärligt arbetade hon tätt tillsammans med sin make Robert Delaunay, för att utveckla ett bildspråk baserat på rytmiska kompositioner av färgfält. Poeten och vännen Guillaume Apollinaire gav namn åt parets färgrika vidareutveckling av kubismen: orfism.
     Själv föredrog hon begreppet simultanism eftersom samspelet mellan olika konstarter fascinerade henne, framför allt den experimenterande lyriken och det abstrakta formspråket. Hon såg en nära relation mellan den måleriska och den språkliga abstraktionen och ville förena konstuttryck med design och mode. Det kännetecknande för Sonia Delaunays konstnärliga arbete är konstuttryckens samspel och färgernas dynamik. Hur färgerna påverkar varandra och ändrar karaktär när de placeras vid sidan om varandra och upplevs simultant.

Installationsvy © Sonia Delaunay (Klicka på bilden för hög upplösning)

Konstnären och konstteoretikern Josef Albers, som var samtida med Sonia Delaunay, sa att konst inte är ett objekt utan en upplevelse. Det genomsyrar denna experimentfulla tid. Paret Delaunays hem var en mötesplats för avantgardets konstnärer och författare, både före och efter första världskriget.
      Sonia Delaunay menade att konst finns överallt när man har den inuti. Hon trodde på samhörigheten mellan konstuttrycken och förändrade sin omgivning. Hennes liv var hennes konst, hennes sätt att se på världen. Hon var en föregångare som inte lät sig begränsas av olika konstuttryck utan de olika teknikerna, materialen och uttryckssätten blev alla en del av hennes konstnärliga projekt. Från abstrakta målningar, diktklänningar, lapptäcke och lackerade bilar till textilmönster och porträtt.

Installationsvy © Sonia Delaunay (Klicka på bilden för hög upplösning)

Louisianas utställning är oerhört omfångsrik. Det är Skandinaviens hittills största presentation av en utav modernismens mest originella konstnärer. Man får följa hennes konstnärskap från 1910-tal fram till 1970-tal. Här visas 1910-talets utveckling i det simultana färgspråket, 1920-talets abstrakta mönster i textil- och modedesign, här visas bredden i Sonia Delaunays parallella projekt, måleri, skisser och grafik.
     Det finns en upptäcktsfärd och formlek med koncentriska cirklar och halvcirklar som ger rörelse åt bilden, linjer delar av olika färgfält. Färgfälten och de geometriska formerna har en dynamik, i cirklarna och linjernas livsbejakande rörelsemönster finns en nerv och energi. Sonia Delaunay inspirerades av det framväxande elektrifierade landskapet: stadens rörelse, rytm och puls. Men hon förmedlar inte enbart stadens energi utan frigör även sin egen. Jag tror att det är just det som gör hennes verk tilldragande, tidlösa, aktuella i vår egen tid. Det är färgernas kraft och verkens vitalitet som lyfter den omfattande utställningen. Det är konst för livets skull.

Till utställningen på Louisiana har Skissernas Museum bland annat lånat ut Portugal, en färgstark skiss till järnvägspaviljongen på världsutställningen i Paris 1937 och den lilla målningen Danseuse från 1916. I samband med Louisianas utställning uppmärksammas hon även på Skissernas Museum, med en utställning i mindre format den 17 februari – 12 juni 2022. Utöver utställningen i gallerigången är hennes tre monumentala målningar Propeller, Motor och Instrumentpanel, som utfördes till luftfartspaviljongen på världsutställningen, permanent utställda i museets internationella sal sedan 1965.

Humlebæk 2022-02-17 © Emelie Ånskog