Galleristen Susanne Pettersson har under senare år valt en sympatisk väg där hon ställer ut etablerade konstnärer som är husvilla i Stockholm. Det kan påminna om inställningen på Mors Mössa i Göteborg på sin tid. Den här gången är det sedan länge Skånebaserade Mausel Eksell Strindberg tillsammans med Dan Backman som tar plats i rummen.

Det är snart tjugo år sedan jag såg måleri av Mausel Eksell Strindberg på Galleri Krister Fahl i Stockholm. Hennes svävande mörka rum med rödglödgade former får trots alla åren sina logiska efterföljare i de collage som visas på utställningen. Sparsmakade och välkomponerade bilder med hög kontrast väcker liknande känslor som förr.
       Mörkret som slukar ljus men ändå inte mäktar övervinna detta får kanske en förklaring inför den aktuella utställningens huvudnummer. Rader och grupper av porträtt klär väggarna. De flesta vilar mot ljus botten som omvända ljuskäglor, ett själarnas skuggspel. Blickarna gnistrar särskilt pulserande mot betraktaren då så många av dem är bekanta. Den ansiktsblindes försiktiga glädje väcks inför en möjlig igenkänning; författarna, poeterna, musikerna, konstnärerna läggs ut som en lång dikt för minnet att snubbla sig igenom. Det går att få lite hjälp av listan bakom disken.

Utställningsvy © Dan Backman (Klicka på bilden för hög upplösning)

Dan Backman, som liksom många av Omkonsts skrivande konstnärer, är också konstkritiker. Skuggorna och tomrummet drabbar lätt oss som oftare riktar ljuset mot kollegerna, än mot oss själva. Fördelen med att tas för given endast i den rollen är att den skapar det verkligt fria rummet att fundera och arbeta i. Dan Backman utnyttjar den möjligheten med beundransvärd konsekvens och relaterar minsta penselspår till tankar om konst.
      I ett hörn har de bråkiga lufttrummorna och rören brottats ned med en konstruktiv sving med rötter hos Malevitj svartvita spegel av universum. Dan Backman sammanför fyndigt formerna med bildskrap från fotografier och kataloger. Rörkopplingarna på blixtvisiter frikopplas och löper genom bilderna i sitt omedelbara tillstånd. Spelplanen sluter sig inbjudande. Med risk för att leverera en ”spoiler” väcks leendet inför den kollegiala hälsningen som gömmer sig bakom ett hörn. Utställningen är en rik och sympatisk ingång till Dan Backmans estetik.

Den lågmält grubblande tonen förenar de båda konstnärerna på ett berikande vis, trots de uppenbara olikheterna. Tillsammans väcker de också minnet av när målarna finstämt lekte med lusten att se, som ögonens gourmetkockar. Här finns grunden och kunskapen om medlen som fått förädlas och förvaltas på detta försåtligt ansträngningslösa vis.   

Stockholm 2022-05-25 © Susanna Slöör