I utställningstiteln finns det mesta redan formulerat: Jag har metoder för allt. Med en klar och säker attityd bearbetar Daniel EKTA Götesson sina collage, ofta med pastell- eller vaxkritors klara och lite feta kolorit. Inget tycks omöjligt, inget verkar på förhand givet. Själva processen tillåts föra verken i de riktningar de så önskar. Det känns fritt, lekfullt och enkelt. Och ändå inte – här döljs en hel del vånda och beslutsångest.
      Collageformen är en musa att högtidligt tillbedja, men hon hugger tillbaks som en kobra om konstnären inte väljer att ta befäl. Dagar, veckor, månader läggs till varandra, ända tills limmet förankrar processen och våndan flyger sin kos. Alla dessa valmöjligheter, alla dessa ofödda eller oavslutade bilder. Daniel EKTA Götesson känner väl till processen och han tycks njuta av dess ambivalenta potential, av dess utmaningar och konstnärliga risktaganden.

Installationsvy © Daniel EKTA Götesson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Daniel EKTA Götessons collage och kritmålningar har en tydlig visuell styrka, med en markerad formkänsla likt Tommy Östmars eller Torsten Anderssons (se exempelvis de fyra verken ovan). Till det kommer en närmast naiv leklystnad med siffror, bollar och gallerformer, vilket hindrar verken från att bli rent formalistiska. Högt och lågt formar en intrikat förening.
        I Marcus Appelbergs och Susanna Slöörs tidigare recensioner (se länkar nedan) utreds relativt uttömmande Daniel EKTA Götessons förhållande till konsthistorien, med ett ben i traditionen och ett i gatukonsten.
        Tilläggas kan möjligen vissa tekniska aspekter, som exempelvis konstnärens förmåga att låta de ingående elementen stödja varandra i de ofta komplicerade formbyggena. De urklippta delarna lutar sig och klistrar sig liksom fast mot varandra så att tomrummet aldrig tillåts få dominans. Det brukar benämnas "att bygga bilden inifrån". På så sätt samverkar fragmenten till att skapa ett slags formskelett för helheten. Dessutom låter EKTA motsatserna definiera varandra. Runda bollar och huvudliknande former står i diametralt, men harmoniskt, förhållande till spjälverken av infärgade stavar eller staketformer. Bilderna framstår därmed som både komplicerade och retfullt förenklade på ett nästan utmanande sätt, som om de fångats mitt i flykten.

Stockholm 2022-11-30 © Leif Mattsson

Länk till recension från Galleri Thomassen, Göteborg, 2022>>
Länk till recension från Katrineholms konsthall, 2019>>