Det ska sägas direkt att det här är en ovanlig och mycket fascinerande utställning, där ännu ett bortglömt (eller bättre uttryckt: distanserat) kvinnligt konstnärskap lyfts fram. Att Noa Eshkol inte blev internationellt känd under sin livstid beror snarast på personliga prioriteringar, där det konstnärliga arbetet sattes före det publika sammanhanget.
     Noa Eshkol levde under stor del av sitt liv i Holon, utanför Tel Aviv. 1954 grundar hon dansensemblen The Chamber Dance Quartet. Vid sidan av det koreografiska arbetet utvecklar Eshkol tillsammans med sin elev Avraham Wachman ett notationssystem för kroppens rörelsemönster, ett detaljerat tvärvetenskapligt arbete även möjligt att använda inom discipliner som psykologi och medicin. Det nedtecknade rörelsespråket visualiseras i dansen, där kroppslig närvaro och mellankroppslig kommunikation förstärks av en starkt minimalistisk estetik.

Amphi (videoverk) © Omer Krieger och The Four Seasons © Noa Eshkol

Under 1970-talet börjar Noa Eshkol skapa sina väggmattor, stora collage som vid hennes bortgång uppgick till runt 1800 verk. Här på utställningen visas, förutom delar av ett arkivmaterial om notationsarbetet, ett trettiotal mattor presenterade under olika teman.
     Väggmattorna är förstås magnifika men för egen del fastnar jag lite nyfiket i den bakomliggande processen. Noa Eshkols uppväxt på kibbutz grundlade förmodligen en naturlig känsla för det kollektiva arbetets värde, vilket också genomsyrar hennes praktik. I huset i Holon fanns dansensemblen. Individer som valt att ingå i ett kollektivt skapande och vars deltagande i Eshkols konstnärliga arbete, vid sidan av dansen, bokstavligen finns insytt i de textila verken (gå nära och studera de handgjorda stygnen). Eshkol använde allt ifrån återbrukade kläder till inköpta stuvbitar och komponerade, klippte och sprättade, medan ensemblen sydde och införskaffade material. Det är kanske lätt att romantisera men verken andas inte bara gemenskap utan bär också på en konstnärlig, nästan självgenererande energi.

Utställningsvy © Noa Eshkol

Noa Eshkol lär ha förnekat alla berättande inslag i sina textilcollage. Det går dock knappast att bortse från underliggande berättelser i verk som Golan Heights, där torra jordfärger blandas med kamouflagemönstrade bitar och vita inslag tränger fram som vassa gnistor.
     Här finns också rent abstrakta cirkelformade mönster som kan associeras med såväl dansen som Eshkols rörelseprogram. I Monument får en uppsprättad kjol bilda navet i en rörelsekomposition med påfallande känsla av intimitet och sinnlighet.

Ytterligare tre konstnärer, vars verk knyter an till Noa Eshkols praktik, deltar i utställningen: Sharon Lockhart, fotografi samt Yael Bartana och Omer Krieger, videoverk. Under utställningstiden kommer ett flertal danssolon i Eshkols anda att visas med dansare från Sverige, Norge och Israel.

Det finns mycket att inspireras av hos Noa Eshkol, till exempel hennes sätt att förena konst och vetenskap och hon väcker också tankar om vad den kollektiva kraften kan åstadkomma.
     Som en parentes kan nämnas att Documenta 15 (2022) denna gång riktar fokus på just det kollektivt orienterade. Och det är bara ett av flera skäl till att Noa Eshkol och hennes praktik känns så självklart aktuell.

Norrköping 2022-04-06 © Lotta Ekfeldt