”Skriv snart” är rubriken för Ellisif Hals och Susanne Skeides utställning hos Galleri Thomas Wallner i Simris på Österlen. Även bildens titlar i serien Brevvän, som Farligt gods eller Eftersändelse, relaterar till det arbetssätt som de två konstnärerna följt inför denna visning. Verken har arbetats fram genom brevväxling då collagen skickades fram och tillbaka mellan Bergen och Malmö där konstnärerna numera bor. I många år ha de delat livsrum, arbetat tätt intill varandra och byggt upp en materialsamling av grafiska blad som kunde skäras i bitar för att bygga nästintill tredimensionella bilder, reliefer i lådor och under glas.
       Denna gång är verken av givna orsaker något plattare, mindre djupa, men knappast mindre komplexa. Torrnål, etsningar, teckningar hanteras med vass skalpell för att få fram intrikata mönster, nästintill abstrakta berättelser där organiska och geometriska strukturer tråcklas samman på ett minutiöst sätt.  Förtätade och detaljrika flätverk, med lager på lager och tomrum emellan, där suget mot den illusoriska avgrunden drar betraktarens blick mot djupet bara för att snabbt slängas tillbaka mot ytan.

Brevvenn. Frankering © Ellisif Hals / Susanne Skeide

De komplexa mönstren väcker lätt associationer som förvandlas medan jag tittar: färder över hav fulla av fisk, exotisk natur med träd, fält och ängar, vilda fjäll med klippor och vattenfall. Som i ett musikaliskt flöde, i ett wagnerianskt försjunkande i och ältande av känslor och relationer, koncentreras mönstren i cirklar, trianglar och romber – bara för att fram och åter ändra skepnad och glida vidare. Som bilder i bilder, med emellanåt överraskande igenkännbara detaljer som antyder lek och fart, moderskap och familjeliv.
      Collagens illusoriska pendling mellan yta och djup ökar än mer i den rumsliga installation som är byggd på plats i galleriet. Pappersskulpturen svävar till synes viktlös över golvet. Åter blickar vi in i denna förtrollade värld som myllrar av detaljer. Ett mångfacetterat, nästan mystiskt universum i tillblivande och ständig rörelse som värnar liv och natur.

Även medutställaren keramikern Gunilla Maria Åkessons arketypiskt enkla kärl famnar med självklarhet efter livets innehåll och mening. De tycks be om att bli omhållna, använda och samtidigt sedda, betraktade för sin egen skull. Tunna, höga och rymliga är de, glaserade i flera lager som tillåter färger och nyanser att skymta fram och som skapar en knottrig, hudlikt levande yta. Den tystlåtna enkelheten håller högtidlig balans mot det brusande myllret i rummet bredvid.

Simris 2022-05-11 © Kristina Maria Mezei