Hållams Linnea Henriksson är en samlare av sådant som har blivit över, kastats eller tappats bort, klottrats på väggar eller samlats på högar. Skräpet runtom oss på stadsgator och i naturen lyfts upp och förädlas i hennes textila verk: sydda, skulpterade och broderade med en genuin känsla för såväl de skiftande materialens egenskaper som det textila hantverkets tekniker i stort som smått.
     Broderade ord löper över hopsydda väl strukna linneduksrester, ord från skrynkliga papperslappar, förpackningar, flyers eller obegripliga bruksanvisningar. De blir till visuellt brus med sina upprepningar av enstaka ord, med förlorad mening och oftast utan sammanhang. Ur markens brus är en pågående installationen med flera delar: kraftiga käppar bär på små lampor som lyser upp när du går förbi och gör broderierna läsbara. De skänker nytt värde till det till synes totalt värdelösa.

Tröstefilt, textilt collage av funna vantar © Hållams Linnea Henriksson

Att plocka skräp kan vara den miljömedvetna storstadsbons praxis. Joggingturen paras ihop med plockandet och man blir en ploggare. Träningspassens lämpliga utrustning, Dräkt till en ploggare, är ett av Hållams Linnea Henrikssons senaste skulpturer, objekt eller installation – kanske bäst att kalla verket just dräkt. Ett gammalt överkast har klippts till och sytts om till en skyddande cape över svarta tights. Fickor, snören, hakar, nålar och band håller plastflaskor och hörlurar på plats. Lyckans dansande stjärnor flimrar på marken.
    Prestationskravet driver den joggare som tar sig fram i skogen i ett, som konstnären kallar det, individanpassat fit-bit-liv. Den vältränade kroppens böjlighet antyds av det blanka tyg som formar benens mjuka kroppslighet där de vilar på marken med fötterna i glänsande löparskor. Genom den meterlånga böjda gren som håller samman figuren anar vi en strechande atlet.

Hållams Linnea Henriksson arbetar långsamt när hon med olika tyger och varierad fyllning bygger skulpturala former. Sömnadens tråd tänjer och drar samman, den pressar och krusar ytor som organiskt vecklar ut eller drar ihop sig, och alstrar känslan av rörelse. Mjukt tyg förvandlas till en gosefilt, hopsydd av sorgsna, svarta, borttappade handskar. En shoppingkasse bär på konsumtionens tyngd (och skuld) då den, med en gest som vore den hämtad ur sagovärlden, förses med vinbergssnäckans hus. Sten och bitar av gatubeläggningens asfalt kontrasterar ringlande masklika former.
     Det livlösa tycks få liv. Förgänglighet och återväxt pulserar sida vid sida. Högt och lågt flätas samman till en förlåtande varm poetisk berättelse i Hållams Linnea Henrikssons utställning.

Malmö 2022-02-28 © Kristina Maria Mezei