Salad Hilowles skildring av Gävle präglas av ungdomens frågor och identitetssökande. Han berättar sin historia i en installation med den stora träskulpturen Barkin på Gävle konstcentrum. Texten interfolieras med musik av tre av hans gamla vänner från Gävle, artisten Hanna Brandén och musikerna Tobias Wiklund och Nisse Thörnqvist – och med ljus som spelar från varmt till iskallt.
      Hans första hjälte var, berättar han, en moster som blev skjuten på bussen i Somalia. Senare blev Steve Urkel hjälten, en välmenande klantskalle med breda hängslen i den amerikanska tv-serien Family Matters. Sedan kom bråken med det lokala gänget och skoltiden, där en kamrat var Sara Gibbs, numera operasångare och medverkande i hans film Vanus Labor, som visas på Länsmuseet.

Publik Vanus Labor © Salad Hilowle

Salad Hilowle har som stipendiat grävt i Konstakademiens arkiv. Central i sammanhanget är målningen Vanus Labor (Fåfängt arbete) av David Klöcker Ehrenstrahl. Motivet visar sex vita barn som försöker tvätta ett svart barn, underförstått för att få kamraten vit (ren). I filmen ses en svart publik betrakta målningen, som i form av en kopia (Ehrenstrahls ateljé) ingår i Länsmuseets samlingar.
      Jag ser denna scen, liksom andra i filmen, som förslag att begrunda. Salad Hilowle talar inte om rasism, hans ansatser är poetiska: människans plats i tid och rum är mycket vidare och större än gränser och årtal. I filmen heter det: "Du undrar när jag kom hit. Jag har alltid varit här...").
      Men han slår ner på ojämlikheten i världen. I träreliefen En resa från förr, utgår han från en relief av Arvid Bryth från 1945, där de ojämlika förhållandena mellan de vita sjömännen och de svarta människorna på andra sidan havet gestaltas.  
      Salad Hilowle har i Konstakademiens arkiv funnit att tre "morianer" (dåtidens term för svarta människor) studerat vid akademien under 1700-talet. Nu visar han Tre morianer i gips, gjord efter en dåtida medaljong. De är namngivna, men deras utseenden okända. I filmen ger konstnären röst till Gustaf Badin, en svart pojke som kom till det svenska hovet omkring 1760 och blev en i kungafamiljen. När han senare döptes fick han också det namn han önskade, Couchi.

Träskulpturen Barkin på Konstcentrum utgår från nackstödet, som är vanligt i stora delar av Afrika. Du kan vila med huvudet på stödet, men somnar du så faller stödet. Bra för den som ska hålla rätt på barn eller boskap. Och i dag en turistsouvenir. Skulpturen av ett kraftigt förstorat exemplar kan betyda att konstnären tar tillbaka objektet. Han har försett detta mycket noggrant utförda verk med relifer på sidorna. En barkin med auktoritet – kan inte flyttas hursomhelst.
     Salad Hilowle kallar sig "undersökande konstnär" och som en gest till den svenska konsthistorien har han i Carl Larssons akvarell Blomsterfönstret (1894) placerat två somaliska män som tar en paus och en tredje, mer obestämd figur, rör sig i bakgrunden, kanske konstnären. Det är en bild av försoning eller förståelse, precis som tonen i Vanus Labor.
     Så är det med Salad Hilowles konst. Den är prövande, noggrann och genomtänkt. Han litar på att betraktaren har tid att reflektera och är öppen för både poesi och tankemöda. Det är optimistiskt i den tid som är.

Gävle 2022-09-09 © Niels Hebert