Whitney Museum of American Art i New York har en lång och tät relation till Edward Hopper ända sedan hans första separatutställning hölls 1920 på dess föregångare Whitney Studio Club. Här finns världens största samling av hans verk sedan hustrun och samarbetspartnern Jo Hopper donerade 3000 av dem efter hans död – vid den tiden halva museets samling. Den nuvarande byggnaden ligger också bara några kvarter från Washington Square där paret Edward och Jo Hopper bodde och arbetade.

Edward Hopper, Early Sunday Morning, 1930. Oil on canvas, 89.4 × 153 cm. Whitney Museum of American Art, New York; purchase with funds from Gertrude Vanderbilt Whitney 31.426. © 2022 Heirs of Josephine N. Hopper/Licensed by Artists Rights Society (ARS), New York. (Klicka på bilden för hög upplösning)

Det är alltså New York som står i centrum, även om en del verk från besök i Paris ingår i utställningen. Maine och Cape Cod, andra viktiga delar i Hoppers bildvärld, inkluderas däremot inte. Därför, påpekas det, är det inte en retrospektiv, även om verk från konstnärens hela gärning finns med, med en generös omgång skisser och grafik vid sidan av de välkända oljemålningarna.
       Genitivet i utställningens namn kan tolkas på flera sätt. Mest uppenbart är det New York sett genom Hoppers ögon. Han färjependlade som ung från Nyack längs Hudsonfloden. Det influerar perspektivet han såg staden från. Hamnar, skorstenar, broar och annan infrastruktur dominerar tidiga verk. 1908 flyttade han till New York City, och kom att ha hem och ateljé vid Washington Square tillsammans med Jo. Många verk bygger på den omedelbara närheten. I utställningen finns en hel del biografiska inslag från det nyligen inköpta Sanborn-Hopperarkivet.

New York är också en stad Hopper såg som sin egen angelägenhet. Han kämpade emot exploatering av området kring hemmet. Till skillnad från sin samtid motsatte han sig skyskrapornas framfart och ignorerade dem helst i sina målningar. Det var den äldre, lägre stadsmiljön som fångade hans intresse. 1930, samma år som Chrysler Building blir världens högsta byggnad, målade han Early Sunday Morning, en obefolkad stadsgata som skulle kunna vara Main street i vilken amerikansk småstad som helst. Det blev också Whitneymuseets första inköp av hans verk. I utställningen ingår verket i en avdelning kallad ”The horizontal city” som består av en samling målningar i liknande bredbildsformat. Också ödsligheten kontrasterar mot gängse New Yorkbild.

Edward Hopper, Sunlight in a Cafeteria, 1958. Oil on canvas, 102.1 × 152.7 cm. Yale University Art Gallery, New Haven; bequest of Stephen Carlton Clark, B.A. 1903. © 2022 Heirs of Josephine N. Hopper/Licensed by Artists Rights Society (ARS), New York. (Klicka på bilden för hög upplösning)

I Hoppers målningar finns sällan fler än två människor. Den tredje tolkningen av genitivet är att Hopper skapade sin egen stad. Avdelningen “Reality and Fantasy” samlar framför allt sena verk och visar intressanta paradoxer. Trots att målningarna så tydligt upplevs som av New York, är de ett slags kompositmiljöer som Hopper satt samman genom betraktande och fantiserande. Lägenhetsinteriörerna har kommit till utifrån vad han sett på sina promenader och tågresor genom staden.
        Jag drar en parallell till hur man idag kan uppleva bilder som fotografier, när de i själva verket är framräknade av artificiell intelligens utifrån en mängd information om en plats men utan egentlig relation till verkligheten. Kanske är det just den vaga verklighetsförankringen som gör att allt upplevs som en kuslig dröm. På nära håll blir det tydligt att människor målades ganska klumpigt, och proportioner ibland inte riktigt hänger ihop. Det är ljus och stämning som är de viktiga byggstenarna, till den grad att “Hopperstämning” är ett etablerat begrepp även utanför konstvärlden. Att dessa återkommer så ofta och vilka verk som ofta lyfts fram gör att man kan uppleva konstnären som lite av en one-trick pony.

Utställningen nyanserar och breddar detta. Den bygger mer på teman än kronologi, och dess planlösning leder inte besökaren åt något särskilt håll, utan ger frihet att på egen hand vandra mellan rummen, se samband och dra slutsatser. Som helhet är det en väl avvägd balans mellan välkända hits, sällan visade verk och biografi.

New York 2022-12-09 © Mattias Lundblad