I utställningen Metamorphosis i Rättviks konsthall tar Aleksandra Jarosz Laszlo fasta på mytens och folktrons föreställningar och sätter dem i ett perspektiv där hon granskar dem utifrån sin egen tid. Huvudpersoner i målningarna är kvinnor och de är skildrade i en miljö som knappast finns längre men frågeställningarna är eviga: oönskade graviditeter, samhällsstatus, relationer mellan könen och om skam och social konformism. Även i dagens Sverige förekommer både utstötning och mord i hederns namn.

Jarosz Laszlo tar upp detta tema i målningar som är konkreta och föreställande men samtidigt suggestiva och nästan filmiskt berättade. De är som scener som klippta mitt i en händelse. I flera fall finns fotografiska förlagor och inspiration från berättelser och äldre dokument. Vissa gestalter, oftast männen, tecknas med grafitpulver, som svartvita fotografier. Andra arbetas fram i färg med akryl- eller oljemåleri. Materialen blandas i en och samma målning.

Ödegård i Floda (Deserted farm in Floda), akryl, grafit på duk. 2016. 145x90 cm © Aleksandra Jarosz Laszlo

I Eclipse ser vi en livlös kvinna i vattnet. Här finns en tydlig association till den brittiske prerafaeliten John Everett Millais kända målning Ofelia från 1852 där den drunknade Ofelia ligger på rygg i en sjö med näckrosor runt kroppen. Jag kommer också att tänka på Nick Caves sång Where the Wild Roses Grow, om död och våld förföriskt, romantiskt berättad från mannens perspektiv.
En del av människorna är som skuggfigurer i landskapet, som skyar som förtätats men snart löses upp. Landskapet är däremot påtagligt, fysiskt och där. Det är mestadels ganska ödsligt, en horisont, några hus och träd, en materiell verklighet där människorna mest är tillfälliga gäster som sjunker tillbaka bortom tiden när vi har sett dem.

De starkaste målningarna är de som inte är för detaljerade utan där flödet av färg lyfter fram en känsla av en betydelsefull händelse. Metamorphosis säger inte explicit vad som äger rum, två kvinnor med ryggen mot oss är upptagna av något på marken. I linjeföringen finns en lite munchsk dramatik, kvinnornas konturer skrivs in i åkern och naturens former. Här fungerar spänningen och de höga kontrasterna.
       Med begreppet metamorfos menar man oftast ett slags förvandling, ibland med magiska övertoner eller som fjärilen färdig för livet kränger sig ur den till synes livlösa puppan. I Aleksandra Jarosz Laszlos konst kanske metamorfosen inte är så uppenbar men den finns som en möjlighet i och med att en händelse är fångad och namngiven.

Stockholm 2022-06-18 © Maria Backman