Varför skulle tystnaden larma om väsentligheter? Erik Jeor låter i en svit ljust hållna akvareller landskapsliknande former reduceras till brus på lägsta volym. Tystnaden flyttar in i med naturformationernas rekvisita lånad från verkligheternas verklighet. Den som målarkollegerna försett honom med. Man anar en Helmer Osslunds branta djupperspektiv över granskog och vatten eller en Carl Fredrik Hills uppsträckta björkar på rad. Men kullarna, horisonterna och trädtopparnas gemensamma kurvlinje kan lika gärna vara hämtade från vilken drömd plats som helst.
     I två av landskapen väller blåvioletta skyar lika immateriella som nyss avsmälta glaciärer. Färgerna är imaginära som efterbildernas ljus mot en tung nordisk Bauerskog med piskande grenverk. Ändå är det ungrenässansmästarnas landskap och guldgrunder som glöder genom ridån av färg. Tystnaden efter Piero della Franscescas scen med den vita duvan, helige anden som hovrar över Kristi dopscen, träder fram.

Landscape IX, 2022, 69 x 57 cm © Erik Jeor Landscape VIII, 2022, 69 x 57 cm © Erik Jeor

Dopet är kanske inte en så dum figur att begrunda i samband med tystnaden. För utspelar den senare sig inte vid en hastig övergång mellan olika tillstånd, när skillnaden uppstår. Det är åtminstone ett sätt att tolka Erik Jeors tysta varslande som går igen i serien av mindre verk med inspiration hämtad från kyrkokonsten. Bebådelsens mottagare sträcker oss handen i en förskräckt men kontemplerande gest.
      Det är intressant att se hur Erik i Jeor i sina koncentrerat hållna ljusmålningar emellanåt släpper in mer eller mindre tydlig figuration i sin abstraktion av landskap. Kan det vara en form av turnersk tunnel av ögats sista ljus in mot evigheten som eftersträvas. Evig sömn eller vakendröm är frågan. Det ska bli intressant att följa Erik Jeors sökande i rummen mellan tro och hopp.

Stockholm 2022-11-14 © Susanna Slöör