Konst kan i bästa fall ruska om oss, trotsa invanda föreställningar, utmana våra gränser, ifrågasätta och synliggöra brister i samhället. På galleri 54 visas just nu en utställning som lyckas med just detta, framför allt med att visa på defekter i vårt värdesystem.

I galleriets presentationsfilm beskriver Björn Kjelltoft att han har bjudit in Joanna Rytel och Oskar Korsár att ställa ut tillsammans med honom, för att han gillar det de gör och hur de gör det. I sitt konstnärliga uttryck har de tre konstnärerna dock väldigt lite gemensamt, vilket gör att gallerirummet visuellt upplevs som ett anarkistiskt kaos. I sin normbrytande och samhällskritiska positionering är dock de tre betydligt mer samstämmiga och flera av verken formulerar angelägna frågor.

INstallationsvy (Klicka på bilden för hög upplösning)

Joanna Rytel gör i stora fotografier upp med vår syn på rullstolsbundna, där hon utmanar vårt tänkande kring rullstolsbundnas behov av att visa upp en mer sexig eller stygg sida.
     Björn Kjelltoft å sin sida, vägrar göra fina bilder och undersöker hur man kan frigöra sig från detta ideal. Han arbetar både med teckning och textila tekniker i vilka han släpper alla prestationskrav. Av någon anledning associerar jag vissa av hans teckningar till Carl Fredrik Hills sjukdomsbilder, där uttrycket förstärkts genom att inte vara insmickrande.
    Oskar Korsárs tecknade figurer lever delvis sitt eget liv i utställningen men bär en berättelse om utanförskap som rimmar väl med innehållet hos Kjelltoft och Rytel. Korsár har fångat en form av folkskygga varelser och porträtterat dem med färgpennor. Han hanterar skickligt ljus och mörker och figurerna växer ut ur det färgmättade pappret. De känns som hämtade både ur en framtid och ur historien eller så kanske de hör hemma i en ljusskygg parallell samtid.

Trots att konstnärernas bilder skiljer sig åt i teknik, stil och utförande är det ändå inte helt klart vem som har bidragit med vad i denna bildflod som möter besökaren. Vid en första anblick verkar många av bilderna handla om sex, men vid en djupare granskning handlar det mer om vårt behov av att vara duktiga och prestera. Hur vi formas till att göra och vara det som förväntas. Trion protesterar på ett nästan pubertalt sätt mot detta, och finns det något som är omgärdat av förväntningar och regler så är det sex. Med mycket humor lyckas denna utställning ställa frågor om vår samtids ideal och normer.

Göteborg 2022-02-28 © Kajsa Frostensson