När Märta König för första gången visas i Göteborg gör hon det logiskt nog hos Galleri Hammarén, som allt tydligare mejslar ut sin profil. Königs måleri beskrivs som en skissad löst sammanfogad ramberättelse som lämnar det mesta öppet och presenteras med låttexten till den gamla Eagles-hiten Hotel California. Här finns mycket riktigt bilder som för tankarna till sångens strofer om mörka ökenvägar, skimrande ljus och virvlande vindar: himlar byggs av breda flödande penseldrag i skimrande gult och rosa över landskap av grönska eller bränd jord. 

På flera sätt finns här en formalitet som vittnar om en direkthet och ett snabbt flödade måleri med färgrinningar, fingeravtryck och obearbetade färgfläckar, men under denna flödande yta finns lager som vittnar om en långsammare process, en måleriskt sökande process som inte omedelbart finner sin form. 
     I Djur i skymningen svävar fjärilar över ett fält. De är naivistiskt ditmålade, uppbyggda av tjocka färgfält i stark kontrast till landskapets flödande uttryck. I horisonten ett par träd applicerade på samma sätt, som om de ligger på ett annat bildplan. Det är karaktäristiskt för flera av målningarna. I Klot i fjärran är den röda solen en färgklick som tycks ditpressad i ett enda drag. På horisonten vilar tre jordklot, tre världar på samma nivå utan inbördes hierarki, och en brinnande buske, kanske en föraning om en ny världsordning. 

Målare med lunchlåda © Märta König

Landskapen dominerar, ibland tomma som i en av mina favoriter Ljus på järnvägen, där himlens röda och grå färg är så tunn och rinnig att målargrunden lyser igenom, och där järnvägen är som förenklade raka färgstråk. I bildens mitt en jordhög. Kanske inte en av utställningens tydligaste berättelser, men en mycket stämningsfull målning vars färgfält fascinerar. I Up ahead syns en bil körandes mot ljuset i horisonten, titeln skulle kunna vara direkt hämtad från Hotel California.

Med samma måleriska kvalitet som dessa objekt avbildas också i ett par målningar en gestalt, i Målare med lunchlåda en upplöst kropp med otydligt anlete och i Kvinna med fåglar en mer konkret form. De är som porträtt betraktade mer intressanta än oljepastellen Självporträtt, där König avbildar sig själv i färd med att påbörja tecknandet. Detta verk på papper är ett av flera som visas på kontoret.
      Allra tydligast återspeglandes måleriet är Skymning, där den snabba penselföringen överförs till kritstreck men också med den avgörande skillnaden att himmel och landskap avbildas med samma skärpa. Diskrepansen mellan objekt och bakgrund saknas. Kanske är det denna dissonans mellan fast materia och flödande luftighet som skänker måleriet sin spänning och skapar det drömlandskap som Pontus Hammarén beskriver i sin text, och som gör att bilderna dröjer sig kvar i mitt minne, där de säkerligen över tid kommer bearbetas och få nya innebörder.

Göteborg 2022-09-23 © Marcus Appelberg