Jag välkomnar idén med att dela upp kandidater och master i två skilda utställningar. Men frågan är om inte masterstudenterna behövt längre tid för installation och hängning. Med pressvisningen som underlag går det inte att förmedla ett helhetsintryck. Inte heller blir en jämförelse mellan avgångsklasserna relevant. Tyvärr går det inte sedan att säga något allmänt om respektive fack av den anledningen. Förhoppningsvis möter publiken en rik och intressant utställning. Jag får nöja mig med några nedslag bland studenterna.

© Malin Nordström

Curatorlabs avgångsklass har stökat om i marschen genom huset och entrén är flyttad till källaren. Havet är blått med pingisbord och soffgrupper för hjärtat i utställningen i år är dialogen som koncept. Konststudenterna har sina utrymmen i korridoren mot biblioteket och i rummen i anslutning.
       Spår av språk och skrift som konstnärligt medel genomsyrar flera av studenternas verk. Alina Rentsch leder oss även på vindlande resor med sina texter mellan kamraternas olika stationer.
       Hänförd blir jag efter vägledningen ned till bibliotekets magasin av de äldre bokskåpen och kartoteken. Vilka historier finns inte dolda här. Malin Nordström har skapat fokuspunkter med sina omhändertagna grenar som härstammar från långa meditativa skogsvandringar. Platsen och miljön är visuellt kraftfull, vilket Malin Nordström också inser. Hon är följsam och framhäver snarare vikten av konstnärskapet som en fråga om livsval före uppmärksamhet.

© Nisse Bergman

I första delen av korridoren visas Niklas Delins målningar samtalande utifrån respektive bakomliggande estetiskt verkande idé. Hans bilder samverkar med Nisse Bergmans intrikata projekt av speglingar. Små speglar har installerats som pixelpunkter men ställda för att fånga upp reflektioner från omgivande färg. Textilväggens färgprover omvandlas elegant till en färgglad tupp i ett av verken när betraktaren står i rätt position framför spegelskärmen. Tekniken är fyndig och tänk om det gick att genomföra större offentliga projekt, där speglingarna ingår som en lek i rummet.
        Vidare i vandringen fortsätter intresset för språk. Karl-Erik Birt Berglund har matat AI-bilder med text och framställer animerade porträtt av tankens former. Dialogen mellan tornedalingarnas språk och den teckentecknande handens text utforskas av Karin Keisu och Josse Thuresson på två tudelade skärmar.
       På pressvisningen bjöd Sofia Heinonen på ett helt färdigställt andningshål av måleri. Processen är långsam och lager på lager av väl gnuggade färglager skapar en oskärpa som öppnar ett djup in i målningarnas imaginära rum. Förvillelsen förstärks av ytans inpräglade skrap och klotter.    

© Sofia Heinonen

Craft heter masterprogrammet som förenar studenter från Ädellab, keramik och glas samt textil. Alma Winklers installation av kvinnan med sitt barn avlägsnat eller närmande sig från madrassen bredvid sammanfaller väl med kultursidornas aktuella diskussioner om moderskapet. Matilda Envall bygger utifrån sin gulmarkerade rutnät hybridformer mellan mjuka och hårda material och former, ett landskap av ”queera” varelser.
       Även hos masterstudenterna finns intresset för att bygga scener och föreställningar. Maja Fredin söker sin inre Elvis i ett post-elviskt samhälle med en välgörande humor. Även om jag gick miste om helheten i vårutställningen för masterstudenterna finns här som alltid på en befriande mix av extra allt.    

Stockholm 2022-05-25 © Susanna Slöör