Drömmens olika faser är i vaket tillstånd lika svårfångade som de är distinkt avskijbara ifrån varandra. I viss mån kan man säga att sagans resor, dessa inre drömpositioner, gör entré i flera av Humlan Langes målningar. Det vilar något bortomverkligt och arkaiskt över de blonda figurbeskrivningarna – som en svunnen tid återberättad mot fonden av samtidens återglans. De medvetet grunda perspektiven bidrar också till markeringen av det ickeverkliga, som i beskrivningarna av svävandet i målningen In kommer Gösta.
     Associationerna går till tidigt freskomåleri eller medeltida putti- och änglabeskrivningar. Färgskalorna är ofta svala, närmast tömda på alla insmickrande kulörkontraster. Istället fylls bilderna av ett skimmer snarlikt det bländande morgondiset.

In kommer Gösta, 2021 © Humlan Lange

Humlan Langes sätt att närma sig det måleriska berättandet är idag relativt sällsynt. Hon återkopplar till linjära formbeskrivningar från århundranden eller kanske årtusenden tillbaka. Figurernas kroppar, lemmar och ansikten är ömsint beskrivna med mjuka förtoningar i ytplanet. Och gestalterna är alla kvinnor, åtminstone på denna utställning. Maktens poser lyser med sin frånvaro, här bär gesten sin egen värdighet utan tyngande symbolik, som i målningen Dagslända.
    I en av de mer svårfångade verken, Va händer 4, leker Humlan Lange med traditionen kring "De tre aporna", men hos Lange är det ingen av de fyra figurerna som håller för munnen – språket är inte tystat. Och ögonen är inte heller helt täckta på någon av figurerna. Det inger visst hopp. Metaforen kring de tre japanska aporna som varken ser, hör eller talar har istället fått ett mer klassiskt, poetiskt anslag – stillheten och spindeltystnaden fyller det imaginära rummet.

Stockholm 2022-03-08 © Leif Mattsson