Den kristna föreställningen att allt kött är hö och förgängligt, medan allting i himlen ska stå i blom för evigt, har stort inflytande på vårt samhälles syn på liv och död. Brasilianska Daniel Lie säger i stället att “ingenting förloras, ingenting skapas, allt omvandlas”. Det är grunden för det plats- och tidsspecifika verket Unnamed Entities som visas i New Museums inglasade lobbygalleri i New York. Verket består av terrakottakärl, säckväv, rep, halmbalar, jord, tusentals torkande blommor och växande grödor och är ett av en lång rad utförda på liknande sätt sedan 2010.
     Det biologiska kretsloppet står som grund i Lies konst. Död och förruttnelse är inte avsaknad av liv, utan ett tillstånd som ger förutsättningar för nytt liv. Det är förstås bekanta insikter för alla som någon gång skött en kompost, men den starka visuella formaliseringen lyfter förståelsen av kretsloppet till en andlig upplevelse. Föränderligheten och förgängligheten är högst påtaglig i verket. Under tiden det är installerat kommer det å ena sidan ruttna alltmer, å andra sidan fyllas av ny växtlighet.

© Daniel Lie

Att vara i rummet är vilsamt och ger plats att meditera över livets beskaffenhet. Även om upplevelsen är känslomässig och verket i sig högst bokstavligen jordnära, är det bakomliggande tankegodset komplext. Det står på en queerteoretisk grund i en vid bemärkelse med en syn på tillvaron som flytande i mellanrummen mer än att välja en av två binära poler. Lies syn på liv och död är alltså som olika punkter på ett spektrum snarare än varandras motsatser. Utifrån det avdramatiseras åldrandet i ett samhälle som räds det och till varje pris försöker motverka det. Lie tar också ner människan på jorden genom att avsäga sig mänsklig kontroll och agens, och låta svampar, mikrober och djur sköta processen.
     Verket står i kontrast till och är en oas i den mycket strikta museibyggnaden i glas och stål, och dess smått kaotiska omgivning på Bowery, där människan och dess behov verkligen står i centrum. Det hela är biologiskt nedbrytbart och efter installationens tidsrymd finns ingenting kvar som kan samlas eller säljas, vilket förstås måste ses som en poäng i sig. Daniel Lies verk uppmanar till att ge upp kontroll och motstånd och se livet för vad det är på den mest grundläggande nivån. Det finns något trösterikt i det.

New York 2022-03-08 © Mattias Lundblad